Elin Jansson

Jag jobbar på mina redigeringsfärdigheter medans jag har sjukanmält mig från jobbet. Jag kan inte prata, hostar och snorar. Tänkte att jag skulle åtgärda detta innan jag träffar mina fina förskolebarn. Jag har iaf ingen feber så jag ska på körkortsteorikurs ikväll. 

Brukar inte redigera så mycket och det brukar gå bra ändå men nu kanske jag börjar göra det. Jag brukar endast retuchera bilder på mig själv typ för att ni ska tro att jag är mycket snyggare än jag är (A) men nu har jag exprimenterat lite med Windows Live Photo Gallery (OJ SÅ AVANCERAT) och det är faktiskt kul. Ni fattar vilka som är före-och efterbilder. Klicka på miniatyrerna så blir de större.













  

Kul att jag är smittad med dagisbaciller. Jag har hög feber, ont i halsen och snorar som en riktig snorunge. Jag fruktar att det är halsfluss. Jag brukar ha väldigt bra immunförsvar men immunförsvaret kunde visst inte hantera tre veckor på en förskola. Det här kanske låter som ännu ett negtivt inlägg igen men NEJ! Nu kommer vändpunkten, förstår ni.

Jag kommer att få ett så KICK-ASSimmunförsvar efter detta. Dessutom jobbar ju min mor och min syster på två andra förskolor vilket innebär att de släpar hem dagisbacillerna från deras jobb. Man skulle kunna säga att hela huset blir en enda stor bacillcamping. Vi kommer att bli superhjältarna i immunförsvarsvärlden! Just saying. Nu måste jag gå och snyta mig.

Fast jag har liksom inget val. Annat än att vänta alltså.

De två senaste inläggen har jag bara klagat. Såhär kan vi ju inte ha det! Fast jag måste få klaga i ett inlägg till. Sedan får det vara nog. Jag börjar 7:30 eller 8:00 varje morgon. Innan de nya busstiderna kom kunde jag åka hemifrån en timme innan jag började ungefär. Jag kunde ta en buss som stannade precis utanför förskolan tio minuter innan jag började. Underbart. Nu är det så att busstabellerna är superändrade. Jag måste åka hemifrån typ en timme och en kvart före start och så är jag framme 22 minuter före jag börjar. Då måste jag även byte kollektivt fordon två gånger istället för en. Så ovärt! Jag kan även gå men då måste jag gå i tjugo minuter. Ovärt.

Såhär såg mina skor ut förut. Nu har hålen blivit större. Detta är mina mest fungerande jobbskor. Jag har två par till men de har hål på andra ställen. Värre ställen. När jag köpte de här skorna kände jag att det tog emot liiiite i tån men jag tänkte att "VAFAEN DE TÖJER SIG! :D :D :D" och jo.. visste gjorde de det. På sätt och vis. Om jag inte hade så stora stortår så skulle jag kunna ha åtminstone två storlekar mindre i skor. Det skär lite i hjärtat eftersom jag har så svårt att hitta skor (för att de är för stora för de flesta fina skor). Jag får som sagt inte några pengar förrän i slutet av september. Listan är lång över hur jag ska spendera för min första lön. Sålänge får jag ha svarta strumpor.

Hej. Mina hörlurar hackar igen. Det är så sorgligt. Musiken lyssnar jag på när jag vill fly från verkligheten ett slag. När jag vill ta en liten paus. Det förstörs när man måste tänka på hur man ska hålla hörlurarna och hålla den positionen tills man får kramp i armen. Nu är hacket dessutom så högt upp att jag inte kan stödja handen mot något. Handen blir snabbt trött. Jag får inte pengar förrän slutet av september. Ska det vara så svårt att göra hörlurar som håller?
/ Ledsen tjej

Jag bytte precis lakan i min säng. Nu kommer vi att sova elva stycken i sängen. Det blir såklart prinsen och jag. Underbart. Sedan har vi även drottningen, Snövit och de sju dvärgarna. Vi kommer att ha det himla bra tillsammans tror jag. Sålänge alla sköter sig ordentligt. Med såhär många sänggäster kan det bli uppståndelse. Speciellt när en av sänggästerna försöker förgifta en annan. Ojoj. Jag ska sätta tydliga gränser. Förklara reglerna som gäller. Här ska det sovas och inget annat.

Nämnde jag att jag precis börjat jobba på en förskola? Jag gjorde det va?

Det är så sjukt roligt skrivet! Jag var dock tvungen att ta bort vissa delar som man inte kommer att förstå om man inte läser hela boken. Jag hoppas att det framgår hur roligt det här är iallafall. Detta är taget ifrån Grace Dents bok LBD. Läs alla citat uppifrån och ned. De är som roligast när man läst igenom alla. Kan hända att jag bara förvirrar er med dessa bokcitat. Då ber jag om ursäkt. Bättre lycka nästa gång.

Min fina bror, som flyttat hemifrån, var på besök för någon vecka sedan ungefär. Han tog med sig sin duschtvål och glömde kvar den här. Nu duschade jag med den (busig lillasyster). Det står att den ska fungera för både Body & Hair. Jag körde på och resultatet är faktiskt bättre än väntat. Jag väntade mig ett orent hårsvall med stora tovor men nejdå. Det gick ändå bra (fast självklart är mitt vanliga schampoo bättre). Konstigt att det finns produkter som funkar för både hår och kropp. Man har väl inte samma "ingredienser" i schampoo och tvål?

Hursomhelst. Jag luktar som en man nu. Tydligen. När jag luktar på tvålen tänker jag direkt: MANLIG. Helt sjukt. Tänk att det finns en lukt som är man, som är helt konstgjord. Det är ju inte så att män luktar såhär naturligt. Samhället (åtminstone jag) har alltså vant in sig att den här lukten är manlig. Hm.

Efter att ha publicerat inlägget nedan tänkte jag på låten som jag aldrig hittat. Det blev precis en väldigt vacker historia! Jag tänkte lägga till i nedanstående inlägg att jag letat och letat efter en låt i flera månader minst. Jag kan tänka mig att det gått år. På riktigt. Det är faktiskt bara en låtfras. Jag kommer ihåg att det var helg. Jag låg i min säng och borde försöka vakna. Mamma tyckte det iallafall så hon öppnade dörren till mitt rum. Pappa tittade på tv. Det var någon serie i stil med One Tree Hill gissar jag. Medan jag låg där och halvsov spelades plötsligt en låt. Det var så vackert. Jag kom ihåg texten och melodin.

Texten gick:
Let's take a little trip
Down where we used to go

Och det var allt som spelades. Det var så vackert. Så enkelt och känslosamt. Jag vaknade med ett ryck. Vad var det där!? Jag gick upp ur sängen till datorn och sökte på låtfrasen. Jag sökte i alla möjliga kombinationer. Ingen träff. Jag frågade pappa vad han hade tittat på. Han visste inte. Hela dagen ägnade jag åt denna låtfras men det såg hopplöst ut. Några gånger sedan dess har jag tänkt på låten, sjungit låtfrasen och sökt på texten som jag kom ihåg den. Jag började vara inne på att jag kanske drömt. Det kanske var mitt inre som skapade låtfrasen till mig eftersom jag så gärna vill kunna skriva låtar.

Men nu. Precis innan jag tänkte skriva att jag efterlyser låten så sökte jag en sista gång. Jag sökte i två olika kombinationer. Andra gången ser jag det. Jag ser hela låtfrasen på en lyricssida! Hjärtat hoppade över ett slag. Jag sökte på titeln på youtube. Introt kändes konstigt. Det passade inte alls till min syn på låten. Sedan kom ett annorlunda ackord och.. WOW! JAG HITTADE EN FÖRLORADE LÅTFRASEN! Jag är fortfarande ganska chockad. Den var ganska precis som jag kom ihåg den. Helt fantastiskt! Här är låten om ni är intresserade. Himla bra låt. Himla bra dag för övrigt.

Jag gick in i köket för ungefär fem minuter sedan. Radion stod på. Då startade precis en låt. Jag lyssnade och bara kände "SHIET VAD BRA!". Himla skön. Jag älskar när det blir så. Att hitta en låt lite slumpmässigt och bli lite förälskad utan att veta någonting om den. Att sedan söka på en liten bit av låttexten och hitta låten snabbt. Det är lycka.

Jag började 07:30 imorse. Jag är inte morgonpigg. Det var väl det. Annars äre najs! Jag gillar att åka buss. Fröknarna är fina. Barnen är underbara. Mestadels. Hihi. Det svåra är att jag inte riktigt vet vad som gäller just här. Vilka regler just den här förskolan har. Vilka gränser man drar. Det känns dock som att det kommer lösa sig så fort jag kommer in i verksamheten ordentligt. Det var en skön mjukstart nu med inte så många barn den här veckan. Nästa vecka blir det full rulle tydligen. Ojdå. Jag som är helt slut när jag kommer hem redan nu. 

Nu ska jag ut och köpa gummistövlar. Det måste man tydligen ha. Sedan ska jag köra lite bil. Jag ska backa för första gången. Hjälp.

Okej. Imorgon börjar jag jobba. Känns inte riktigt okej. Jag vill ha mer sommar. Mer ledig tid.

Annars har det varit en underbar vistelse på Gotland. Vi har cyklat 15 mil sammanlagt. Inte dåligt va? Det var inte gratis ska jag säga er.

Det finns några sett att beskriva den trötthet vi känt.
Att stanna och lägga sig helt utslagen i gräset och känna hur insekter börjar klättra på benen och armarna och inte bry sig för att man inte orka lyfta ett finger på flera minuter.
Vi brände oss på axlarna en dag men orkade inte ta itu med någon insmörjning förrän en dag senare trots att vi visste att det bara skulle bli värre.
Vi orkade inte stretcha fast vi visste hur ont det skulle göra om vi lät bli och hur mycket ondare det skulle göra dagen efter men orkar man inte så orkar man inte.
Sedan kan vi ju även nämna att vi betalade ungefär 2000 kronor för att få sova ut ordentligt sista natten. Ajajaj.

Och som vi har sett ut. Vi hade och har fortfarande ful bonnabränna på överkroppen. Jag har stora jävla blåmärken efter olyckan. När vi red i terräng gick hästisarna in i alla möjliga snor och buskar och vi hade inte långbyxor. Ja, jag har ett rivmärke på ett blåmärke. Vi har myggbett. Kan inte en mygga komma och sätta sig på riv/blåmärket? Tre sår i ett. Hur coolt vore inte det? Jag har ett stort bronsbett och ett getingstick lyckades jag skaffa också. Ändå har vi inte brytt oss. Det är det underbara. Mer insida än utsida på vår resa.


Syrran med cykel och kärra


Elin och hennes fina älskade cykel

Fredagen den tjugonionde augusti klockan nollsexnollfyra begav vi oss iväg mot Nynäshamn för att ta båten till Gotland. Vi hade förberett oss med UNO inför den tre timmar och tjugo minuter långa resan men vi lade oss på golvet och sov istället. När vi kom fram hyrde vi en cykelkärra och köpte en karta på turistbyrån. Denna karta visade sig vara vårt hopp i svåra situationer. Vi gjorde en kartsång såsmåningom.

Melodi Zlatanlåten: Elias feat Frans "Who's tha man"
Kartan
Om du ska ut och cykla en dag
Kartan, ta med, kartan!
Och skyltningen ej är som den ska
Kartan, jag sa, kartan!
Har du frågor - tveka ej
Kartan den finns där för dig


Sovande syster på båten

Vi tittade i en broschyr och syrran blev alldeles till sig när hon såg att man kunde rida. Vi ringde runt till lite stall och hittade ett som hade en nybörjartur dagen därpå OCH boende för natten. Vi började cykla ditåt. Det regnade. Först cykalde vi på en tjusig cykelväg. Helt plötsligt tog den slut. Då cyklade vi i vägkanten på en stor bilväg medan regnet öste ned. Jag har aldrig sett så mycket regn. Det var mysigt till en början.

Vi cyklade förbi en korsning. Då ser jag en bil i ögonvrån som kör precis där jag ska köra. Jag hinner inte bromsa. Inte bilen heller. Pang. Bilen kör in i min vänstersida. Jag landar på mage en bit bort. Dramatiskt va? Jag såg allt i slow motion som på film. Jag tänkte att nu kommer jag att dö. Men det gjorde jag inte. Obviously. Jag såg skräcken i syrrans ögon när hon sprang fram till mig. Föraren kom ut och några passerande stannade runt mig. "HUR GICK DET!?" hörde jag hur alla frågade. "SLOG DU I HUVUDET?" "ÄR DU SKADAD!?" "SKA VI TILL SJUKHUSET?!?!!?" men jag mådde bra. Jag kände smärtan i vänster ben men det var en sådan där blåmärkessmärta. Annars var det okej.

Min cykel var lite skadad. Åh.. min nya fina älskade cykel. Efter ett långt snack med folket runt omkring och en försäkran om att jag inte slagit i huvudet eller hade några sår cyklade jag och syrran vidare. Eller nej. Det gjorde vi inte. Vi gick på sidan av vägen. Det vore dumt att fortsätta cykla efter vad som hänt. Föraren hade inte sett mig för allt regn. När vi äntligen kom fram till platsen som skulle ge oss tak över huvudet denna natt var vi så blöta att vi lika gärna kunde ha slängt oss i en sjö.

Det gick att vrida ur mina jeans. Inte imponerad? Det droppade från mina trosor (bara vatten..). Den du! Dessutom var jag så smart att jag hade lagt alla mina kläder i en tygväska som hängde på cykeln. Allt var blött. Sedlarna, som låg i min plånbok som låg i min väska som låg i en plastpåse som låg i en väska, var fuktiga. Fattar ni!? Det första vi gjorde var alltså att hänga upp varenda klädesplagg jag hade på varje tänkbar plats i hela stugan. Ungefär där började jag känna att ryggen gjorde ganska ont. Runt klockan halv tio på kvällen bestämde vi oss ändå för att åka in till sjukhuset. För säkerhets skull. Vi fick träffa en sköterska ganska snabbt som tog tempen och kollade blodtrycket. Sedan kom en läkare och tittade på min rygg. Allt såg bra ut. Värken skulle försvinna så småningom. Jag fick tillåtelse att rida dagen därpå.

När man cyklar efter varandra på en trafikerad bilväg kan det vara svårt att hålla en konversation vid liv.

Storasyster: Det luktar trä.
Lillasyster: Va?
Storasyster: Det luktar trä!
Lillasyster: Skräp?
Storasyster: Nej, trä!
Lillasyster: Kräk?!
Storasyster: Ja!
Lillasyster: Euw...
Storasyster: Va? Nej? TRÄ!
Lillasyster: JAHA TRÄÄÄ! Haha
Storasyster: Nej TRÄÄÄÄÄÄ!
Lillasyster: Ja trä.
Storasyster: TRÄÄÄÄ! TE ÄRR Ä! TRÄÄÄÄ

Vi pratade inte så mycket.

Nu är jag hemma! Det är skönt. Det har varit fantastiska dagar på Gotland men jag är glad över att äntligen få sova i min egen säng. Veckan började mindre bra men sedan har det varit precis så bra som vi hade tänkt oss. Våra enda planer innan vi åkte  iväg var att besöka Fårö. Dit cyklade vi inte, haha! Vi cyklade ungefär som jag har ritat.


Första natten sov vi i en stuga i Sjonhem.
Andra natten tältade vi mellan två fårhagar utanför Kräklingbo.
Tredje natten slogs tältet upp på en camping i Slite.
Fjärde natten sov på på ett vandrarhem i Tingstäde.
Den femte natten blev vi ekonomiskt utplånade när vi övernattade på Hamnhotellet i Visby.

Jag kommer att skriva fler inlägg när jag har fått sova i min egna underbara säng.