Att cykla och sjunga

Min cykelväg till jobbet är väldigt fin. Det går förbi fårhagar och genom skogsdungar. Vägen som jag hade till skolan i Kalmar följde hela tiden en stor bilväg. Det gick visserligen bra det med men det känns så lyxigt att få cykla den här vägen, speciellt tidigt på morgonen och sent på kvällen. Det är lite magiskt.
 
Förtrollande dimma i fårhagen tidigt på morgonen
 
 
En annan skillnad på min cykelfärd förutom vad jag ser är vad som hörs. Det säger ju sig självt att ljuden vid en trafikerad bilväg och vid en fårhage skiljer sig åt, men jag förundras över tystnaden. Det är inte så att JAG har det tyst. På min cykelfärd fylls mina öron ständigt att peppande musik från mina hörlurar. Musik som jag hela tiden sjunger med i. Hur jag känner av de olika ljudnivåerna är på folket runt omkring. I Kalmar var det ingen som hörde mig förrän jag var precis i närheten och det gjorde ju inget. Nu hörs jag på långa avstånd. Jag ser hur folk lååångt där borta vänder sig om i undran om vad det är som låter. Plötsligt känner jag lite press på mig. Det som tidigare bara varit sång för mig själv är nu något som andra också hör. 

Gå med cykeln

En morgon i februari tog jag mig in till Kalmar med cykeln. Dock ej cyklande. Cykeln hade punktering och behövde läggas in på cykelsjukhuset. Då jag aldrig pysslat med varken något lagande eller bytande av cykelslang så fick helt enkelt någon mer erfaren äran att omhänderta min kära tvåhjuling. Promenaden är ungefär en mil lång och jag hade turen att pricka in den mest soliga dagen på hela veckan. 
 
Cykel i morgonsol
 
När jag dagen efter skulle hämta ut cykeln och förklarade hur den såg ut fick jag kommentaren "åååh det är ju den där fina och välskötta". Blev då lite rakare i ryggen och varm i hjärtat, för visst är det den. Och så fick jag se den fina, välskötta och nu lagade cykeln och kan tänka mig att det känns ungefär som att hämta sitt barn på förskolan. Nu cyklar jag nästan varje dag och äntligen är gruset borta också (bästa vårtecknet!).

Nässelsoppa och cykla utan händer

Har i dagarna kunnat bocka av lite saker från min bucket list som jag skrev 2008. Älskar att bocka av saker på listor. Visst är det en härlig känsla? Igår tillagade jag + åt nässelsoppa.
 
Nässlorna när de ÄNTLIGEN slutade brännas
Det färdiga resultatet som blev förvånansvärt gott! Lätt att göra också, när nässlorna väl var plockade (vilket tog en evighet)
 
Dessutom har jag lärt mig en sak som jag aldrig trodde skulle gå. Jag har övat och övat hur mycket som helst men många gånger konstaterat att jag helt enkelt är för feg. MEN. Nu kan jag det här:
Så stolt. Tog sjukt många gånger att få en bild på det dock
 
Klyschigt men vettigt budskap: Ge inte upp!

Bästa transportmedlet

Min cykel är min finaste ägodel. Möjligen delad förstaplats med datorn. Jag kommer ihåg besvikelsen när jag skulle få en cykel i studentpresent, men jag kan inte förstå hur jag tänkte. Vad kan vara en bättre studentpresent än en prima CYKEL? Vi har hängt ihop i snart fyra år nu och är fullkomligt totalförälskade fortfarande. Det går inte en cykeltur utan att jag förundras över denna magiska skapelse. Kärlek.
 

Fin vy från cykeln


Hej antioxidanter, hejdå oxiderat LDL

Att läsa om sjukdomar påverkar vardagslivet för en viss blivande sjuksköterska vid namn Elin. Vi läser om vikten av att äta frukt och grönt, vara fysiskt aktiv och inte röka. Jag har blivit så påverkad att jag slängde ihop en paj med de nyttigaste grönsakerna som finns (ungefär) och äter den fast den faktiskt inte blev så god. Och jag cyklar extra fort till skolan. Fysisk aktivitet var det ja! Och rökning har jag ju inte ägnat en endaste liten millisekund åt att syssla med så det känns ju bra. 
 
I den här kroppen ska minsann inte någon ateroskleros, hyperlipidemi, hypertoni eller coronarinsufficiens infinnas sig. Stopp! Nej!
 
Sjukdomsfri tjej?

Lätt att vara efterklok

Jag har kunnat förtidsrösta i flera veckor ca 100 steg från lägenheten, men tydligen skulle jag vara traditionell och rösta på valdagen och vips var jag tvungen att cykla 5 km mitt ut i ingenstans. Väldigt smart att öppna röstkortet samma dag som valet och inte ha planerat in oförutsägda förhinder.. men jag löste problemet och fick en fin cykeltur i fint väder.
 
Det var en helt rak väg nästan alla fem kilometer. Häftigt ändå!
Mobilkameran kunde dock inte fånga det riktigt på bild.

Mitt lokalsinne

Jag har börjat cykla till skolan igen nu när mitt busskort har gått ut. Jag tjänar några hundralappar och får framförallt motion. Dessutom älskar jag att cykla! Min cykel är världsbäst och det ger mig en sådan befriande känsla att få flyga fram genom världen. 
 
 
Ungefär såhär slutar min cykeltur. Den fykantiga byggnaden ska förställa skolan. De färgade linjerna ska föreställa mina cykelvägar. Nästan hela första terminen cyklade jag som den röda linjen visar, enda tills jag insåg att det var mycket närmare att cykla den blå vägen. Skrattade åt min onödiga ansträngning och kände mig såå smart när jag hittat den nya vägen.
 
Nu när jag började cykla igen insåg jag att jag fortfarande cyklade en omväg. Skrattade återigen åt mina bristande lokalsinneskunskaper som borde tala om för mig var jag egentligen befinner mig. Nu cyklar jag alltså den gröna vägen. Frågan jag ställs inför är ganska uppenbar. Kommer jag nästa termin att hitta en ännu närmare väg? Kanske kommer min cykeltur till slut bara ta tio minuter istället för en halvtimme.

RSS 2.0