Elin Jansson

I lördags invigdes den nya arenan i Stockholm och jag var där och kollade läget. Det var sjukt spännande att åka dit. Vi tänkte att kommunalt var bästa sättet att ta sig in. Det skulle gå bussar var femte minut från Mörby station. Först åkte vi fel men väl framme fann vi 2000 oroliga människor som stod i kö, väntandes på bussar som aldrig kom.

 

Vi försökte ringa taxi men kom inte fram. Då bestämde vi oss för att ta tunnelbanan till Solna centrum och gå en bit. Vi åkte tilllbaka till T-centralen och tunnelbanelinjen till Solna var avstängd från t-c. Såklart. Haha. Vi åkte till Fridhemsplan och tog tunnelbanan därifrån. Den tunnelbanan vänder precis före Solna centrum. Oj, vad jag skrattade. Det var som att det inte var meningen att det skulle gå att komma till Friends arena denna dag. Det var TOTALKAOS fast det är väl så det blir när 40 000 personer ska till samma ställe samtidigt.

 

Igår var en underbar dag. Jag rös mest hela tiden under konserten. Dock sjunger min stämma sammanlagt, mer eller mindre, fem toner under hela konserten. Vi körade ju mest. Dessa toner ligger inte i ett läge som är lätt att sjunga starkt i.

 

När det var konsert blev jag dock så peppad av stämningen. Jag ville så gärna sjunga starkt, och det sliter på rösten men när man står väl där bryr man sig riktigt inte om att det gör en aning ont. Jag känner av det idag dock men det var ändå värt det.

 

Ungefär så här kan det se ut ikväll på konserten. The Moniker ska vara där och vi ska sjunga denna låt bland annat. Jag kanske börjar gråta.

 

Ikväll är det konsert i Kalmarsalen. Star for Life som är skolor i Sydafrika. Eleverna som går på en sådan skola mår generellt bättre på alla sätt än i en vanlig skola i Sydafrika. Konserten är en välgörenhetskonsert som samlar in pengar till fler Star for life-skolor. Det går att läsa mer här. Star for Life turnerar runt i Sverige och har konserter på olika ställen. När de hade konserter i Stockholm 2009 var jag med. Det har jag bloggat om här och här. Det ska bli jättekul att vara med igen!

 

Toaletten i huset jag bor i har var väldigt fin egenskap. Ett sjungande handfat. Filmade här en liten handfatskonsert. Jag och handfatet har samarbetat väldigt fint ihop ett tag. Vi har räknat ut handfatets tonregister (Ab3 till Ab4) och hört att handfatet har en skarv. Hörs inte så jättebra i videon dock, bara lite runt 0:56. Handfatet kan nämligen inte bara separera utan även egalisera. /Sångtekniksnörden

 

Jag kan förresten inte se mina egna videos när jag laddat upp dem på videofyme. Min fina bärbara dator förtår inte riktigt hur den ska bära sig åt. Nåväl. Hoppas att någon annan kan njuta av detta framträdande.

En bok skriven av Jonathan Safran Foer. Här är del 1. Han är helt genialisk! Och dessutom gillar jag saffran.

 

Jag kan inte förstå att jag var orolig för att få för lite att göra detta år. Det finns ALLTID något att göra. Aldrig blir det tråkigt. Det kan däremot bli för stressigt. Jag vill hinna med så mycket. Jag vill sjunga, läsa, gå promenader, spela SongPop, plugga naturkunskap, sångtekniksnörda, skriva körarrangemang, träna, joddla, blogga, spela gitarr, hångla, sticka, se på GLEE, spela munspel, ringa nära och kära där hemma, baka, planka låtar............

 

Sedan är det väldigt bra om man hinner äta och sova också, men hur ska man hinna med?

Jag älskar skogaholmslimpan. Skulle kunna äta endast den resten av livet tror jag. Åtminstone om påläggen varierade. Det är en av anledningarna till att skogaholmslimpan är så fantastisk. Nästan alla pålägg passar på brödet. Just nu är jag i en mjukostsfas. Skogaholm och Kavli mjukost och jag mår som en prinsessa. En sådan där tub tar dock slut på en gång. Jag klagade över detta för ungefär alla i min närhet och fick på så sätt reda på att mjukosten finns att köpa på burk. Det var jag såklart tvungen att undersöka.

 

En bok skriven av Jonathan Safran Foer. Kan hända att detta blir en bok som får flera bokcitatsinlägg för den är inte utläst än. Boken är inte speciellt spännande men något att plocka fram när man vill bli glad. Det går inte att låta bli att le när man läser. Jag började läsa den för ganska länge sedan och är liksom glad ändå utan bokens magiska kraft som får det att rycka i smilbanden.

 

Från lördag till måndag var min underbara vän Magda här på besök. Som jag har saknat henne! Det var fint att få ses och prata igen. Vi gjorde egentligen inte så mycket men bara att ha henne här räckte liksom. Nu har vi alldeles strax en minikonsert för konferensgäster. Det ska bli kul. Vi jobbar mycket med klanger och register nu. Det är så kul att jag glädjeskuttar cirka varje gång vi får en ny uppgift. Mår så jävla bra just nu.

Utan att tänka på det värmde jag några kanelbullar, som jag hade liggandes i frysen. Medan jag satt där och åt insåg jag att det faktiskt ÄR kanelbullens dag idag. Bullarna kom liksom på det före mig. Det var även pysselmys i caféet. Jag började sticka och så fick jag fler bullar. Så ska var ju vara på viktiga högtider. Kanelbullens dag brukar ju firas ordentligt i mitt fall.

 

Jag sitter och bygger molekyler på naturkunskapskursen som jag börjat läsa. Det är tydligen en kurs man ska ha läst om man vill bli sjuksköterska. Det kanske jag vill bli. Vet inte riktigt. Jag vill iallafall ha möjligheten att bli det om jag vill. Hittills har det varit en kul kurs. Mycket är intressant. På den här folkhögskolan får man förresten godis på lektionerna, bara sådär utan anledning. Jag gillar det.