Elin Jansson

Det här är min syrras senaste statusuppdateringar på Facebook, utan att hoppa över någon. Finner ni sambandet?

Här kan ni alltså också se vad jag har haft för mig de senaste dagarna. Förresten kan jag meddela att hamburgerdressingen tog slut idag. Bra jobbat famlijen Jansson!

Idag var det sista dagen att lämna in saker innan betygen kan sättas. Jag har lämnat in nääästan allt. Hmm.. tror dock inte att det är så seriöst med den där sista dagen. De bara sa en dag så att de skulle hinna med alla  uppgifter. Om det kommer in något lite senare tror jag att de förstår. Vad ska vi annars göra i två veckor? SHIET! Lite mer än två veckor kvar till studenten! Usch så fort det går. JAg har iallafall pluggat ihjäl mig de senaste dagarna. Jag gick liksom och väntade på motivation halva terminen. Mitt tips från mig är att inte göra det.

Jag gjorde klart min projektrapport och en ljudtekniksuppgift idag. Ljudtekniksuppgiften har jag och Natalie jobbat på jättelänge. Vi har gjort en såkallad radioteater som ett inbrott. När man lyssnar på vår inspelning är det alltså som att man utför ett inbrott. Vi dödar en hund och tejpar fast en tant. Alla måste väl få ut sin galna sida på något sätt? Innan den här veckan började hade jag åtta uppgifter att lämna in.

Idag har jag kvar följande:

• Arbetsmiljörapport. Jag ska typ intervjua några anställda på en arbetsplats och göra en analys av deras arbetsmiljö
• En bokanalys på engelska
• Förklara vissa begrepp på ljudtekniska som är ett väldigt speciellt språk

Gör jag dessa grejer för jag minst G i allt. Förutom religion förresten men det vill jag inte ens behöva tänka på (:

Förut lyssnade jag alltid på radion. Nu lyssnar jag nästan aldrig. Det här är anledningen till varför det blivit så.

• Jag kan inte själv välja vad jag vill lyssna på. Det är mindre än 50% av låtarna på radion som jag skulle välja att lyssna på, oavsett radiokanal. Då är det väl bättre att ha en egen spelningslista där man har valt 100% av låtarna.
• Det här lilla snacket mellan låtarna när de bara säger "och snart ska du få höra den här låten och jag heter såhär" är faktiskt helt värdelöst.
• När man rör sig i rummet så kan det börja spraka helt random (eller är det bara min radio som inte hållet måttet?)
• Man får sällan höra slutet på låtarna. Där kommer istället en irriterande gingel som ska väcka så mycket uppmärksamhet som möjligt. Sällan får man höra introt också. Där är det någon som snackar på om något som ingen bryr sig om fram tills sången börjar typ.
• Musiken ligger inte i fokus. Jag lyssnar ändå på radio för att få höra musik men radion sabbar feelingen med sina små avbrott av olika slag tycker jag.
• Nu när youtube och spotify finns så kan man få höra precis det man vill höra.
• Det tar alltid ungefär en kvart innan man hittar en radiokanal som duger för tillfället.
• Allra sist nämner jag den största anledningen. Reklamen. Såååååååååå jobbig. Det känns som att det är reklam mest hela tiden.

Alla dessa punkter innebär att om jag lyssnar på radio i en timme så får jag ungefär tio minuters musik som duger. Då är det väl ändå bättre att få lyssna på exakt det man vill istället?

Jag filmade lite ikväll. Inget speciellt men titta gärna om du vill.

Både det bästa och sämsta med joddling är att det är så ovanligt. Det är bra eftersom det är unikt. Det är inte varje dag man hör om joddling. Att kunna joddla är speciellt. Det är dåligt just för att det inte finns mycket fakta att hitta. Joddling är, lätt sagt, sång utan text med återkommande byten mellan bröströst och huvudklang i vida intervall som sext (från tonen C till Ab och A t.e.x.) och septima (från C till Bb och B). Rösten används mer som ett instrument. Bytet mellan bröströst och huvudklang är nyckeln. Huvudklang används för att sjunga ljusa toner. Typisk sånggenre för huvudklang är klassiskt. Bröströst är den röst som vi använder när vi bland annat skriker. Bröströsten används mycket när man sjunger också. Speciellt när man vill få mer kraft i sången.

Det går inte att sjunga hur ljust som helst med bröströst. Någonstans tar det stopp. Det går att tänja på gränsen men det tar ändå stopp så småningom. När man når det stället kommer man till skarven. När man försöker sjunga ljusare i bröströst än kroppen är beredd på så kommer ett fjantigt litet ljud som många sångare inte är så kompis med. Det låter lite som en pojke-blir-man-tabbe. Det är det som är skarven. De allra flesta sångarna försöker undvika skarven och göra den omärkbar. Det finns olika tekniker för att skarven ska låta så lite som möjligt. I joddling är det tvärtom. Det ska vara så mycket skarv som möjligt. Skarven gör joddlingen. För att få skarven att inte märkas så mycket är ett sätt att sjunga svagare. Det är därför joddling låter så mycket. Om man sjunger svagt märks inte skarven lika mycket och då försvinner joddlingslätet.



Från början var joddling inte alls musik utan en signal som boskapsherdar i Alperna använde för att kommunicera med sina boskapsdjur och andra boskapsherdar. Det var helt ordlöst. Ordet ”joddel” kom senare och sägs komma från det latinska ordet jubilare som man ropar ut av lycka. Joddling definieras därför som ”uttryck av fröjd” eller ”Glädjerop”. Joddling började bli ett känt sångsätt på 1600-talet.

Poker Face


I Want to Hold Your Hand


Baby


Kiss


True Colours


Beth