Elin Jansson

Eftersom att kamerasladden är spårlöst försvunnen kommer här tre mobilbilder på rummet som är bara mitt. Jag har heller inget redigeringsprogram på datorn som jag har med mig. Hade jag haft ett sådant hade jag antagligen förstärkt färgerna och gjort bilden varmare och mysigare men nu är det inte möjligt. Kan även avslöja att jag plockade undan innan jag tog fotona. Mitt internatrum är annars fullt med saker cirka överallt.

 

 

 

 

En vecka har gått. Jag lever fortfarande drömmen. Jag har precis haft musikteori vilket jag älskar. Blir alltid så himla lycklig efteråt! Före musikteorilektionen repade jag och "min gitarrist" på en låt. Det känns jättebra! Det är så kul att sjunga och få instruera någon exakt hur man vill ha det.

 

Det är ungefär det jag har gjort idag. Har bara gjort roliga saker hela veckan faktiskt. Igår sjöng vi i tre timmar och därefter hade vi ett fyspass och även ett poweryogapass. Det var såååå härligt att få röra på sig! Jag har bara en tråkig sak att berätta. Det verkar vara så att jag har glömt min kamerasladd hemma. Hittar den ingenstans.

 

Jag har dock inte förstått att jag liksom ska bo här. Känns som att jag är på ett läger eller liknande och ska åka hem om cirka en vecka. Undrar när jag börjar förstå att jag inte kommer att se mamma och pappa förrän om TRE MÅNADER! Det är sjukt lång tid ändå.

I söndags tog jag mina tre resväskor och två ikeakassar, innehållande cirka allt jag äger, och åkte bil i fem timmar. Vi parkerade strax utanför Kalmar för då var vi nämligen framme. Jag ska plugga på en folkhögskola fram till 24e maj. Än så länge så känns allt bara helt fantastiskt. Jag har ett fint litet rum med utsikt över solnedgången, har bara träffat trevliga människor, lärarna verkar alldeles underbara och jag får hålla på med det jag tycker är roligast i hela världen. Får jag verkligen vara med om det här? Ungefär så känns det.

 

Idag tog jag och Natalie bilen till IKEA och handlade nödvändigheter till våra nya boplatser. Jag åker på söndag. Natalie åker nästa vecka. Det blev en härlig shopping. Nu är vi så fysiskt förberedda som man kan bli (ska eventuellt packa också). Vi kände oss så sjukt vuxna när vi packat bilen full med ikeakassar och backade ut från parkeringen. Vi kunde liksom känna hur vår mentala ålder tog sjumilakliv. Vi blev kanske sådär 24-25 år.

 

Sedan åkte vi fel på vägar vi åkt på hundratals gånger och fick vända två gånger. 19 år igen. Högst.

Ja. Det här med vädret. Det har varit snålt med soliga dagar iår. Passade på att dokumentera att det åtminstone fanns en.

 

 

 

En solig morgon åkte jag och Marie till Täby för att prova på något nytt. Visst har man passerat en segwaygrupp som är ute och provar på. Vi provade också på. Fast vi fick åka precis vart vi ville. "Var tillbaka om en timme" sade instruktören när vi fått en grundkurs i hur man bär sig åt när man kör en segway.

 

Det känns väldigt naturligt att köra. En segway följer liksom fotens belastning. Lutar man sig framåt åker den framåt. Lutar man sig bakåt åker den baklänges. Vänder man sig åt något håll roterar den runt sin egen axel. Sjukt logiskt och bra. Man lärde sig snabbt tekniken. En timme gick fort.

 

Det är dags att rösta på de nominerade bloggarna i Blog Awards 2012. Jag brukar rösta om någon av mina favoritbloggar är nominerade. De är värda rösten. Iår är det dock inte så lätt. Jag fick en chock när jag såg att TRE av bloggarna jag följer är nominerade i samma kategori. TRE FAVORITER är nominerade i kategorin Guldpennan. Hur ska jag kunna välja? Det går inte när Moa skriver så att man kan börja skratta rakt ut helt plötsligt, när Regina publicerar genialiska inlägg i rasande fart och när Sandra skriver så att man måste hålla andan när man läser. Vad ska jag ta mig till?

När jag vandrade till busshållsplatsen en dag möttes jag av denna varelse. Jag såg redan på långt avstånd att det var något som rörde sig. Tänkte först att det var ett löv men när jag kom närmare märkte jag att den teorin sprack. Jag har aldrig sett något liknande. Vad är det för en filur som vandrar omkring på busshållsplatser som vilken stressad blivande busspassagerare som helst?

 

Jag har länge velat röra det som odlas på denna stora åker. När man åker förbi ser det så lent ut. Som sammet ungefär. Visst vill man bara röra? Det har dock inte blivit aktuellt att stanna bilen bara för att få känna på ett sädesslag som man säkert egentligen inte ens får röra.

 

 

 

Under min roadtrip genom södra Sverige spanade jag på skyltarna in till toaletten. Jag märkte en förfärlig sak. Ta en titt på de fotograferade toalettskyltarna.

 

 

Är det bara kvinnor som kan byta blöjor? På både bild 2 och 3 har blöjbytarna kjolar och kjolen är generellt den detalj som skiljer damtoletterna från herrtoaletterna. På bild 2 verkar det tillochmed vara viktigare att rita en kjol än att rita ett huvud på bebisen. På bild 1 har blöjbytaren ingen kjol. Det är ju visserligen bra men det finns bara ett skötbord på damernas toalett. Tillbaka på noll. Skärpning.