Borttappade miljoner

Jag tror att det är vanligt att i samband med flytt inte ha ordentlig koll på var saker hamnar. Exempelvis var min sjuksköterskelegitimation spårlöst försvunnen större delen av sommaren efter att jag bekräftat för min chef att den kommit. Mindes att jag lagt detta sjukt viktiga papper på något "speciellt ställe" för att det inte ska komma bort. Av egen erfarenhet är ofta dessa "speciella ställen" de som skapar mest småpanik. Att jag aldrig lär mig.
 
Sjuksköterskelegitimationen har iallafall dykt upp så det är lugnt. Däremot hade jag en liten kasse med bland annat cirka sju oskrapade trisslotter som också verkar ha hamnat på ett "speciellt ställe". Tänk vad mycket pengar det kan gömma sig i något skrymsle här i lägenheten. Kanske en förmögenhet. Eller en pizzamiddag. Eller kanske ingenting, vilket också är helt okej. Men det här med att inte veta gör mig smått galen. Trisslotter håller ju inte hur länge som helst. Om vi hittar dem efter att de gått ut - ska vi då skrapa? Kanske är bäst att låta bli. Förhoppningsvis dyker de dock upp innan utgångsdatum. 

Väldigt Mästerligt Veronica Maggio

En tisdagskväll som vilken som helst tog vi tåget till Norrköping för att få uppleva musikalisk magi. Vi blev inte besvikna. 
 
 
 
 
Få saker kan väl överträffa att få höra sina favoritlåtar framföras utav en av sina favoritartister som står cirka fem meter ifrån en. Känslorna bara väller över. Att dessutom vara omgiven av människor som upplever samma sak gör det hela ännu mer magiskt. Jag förundras alltid över hur fantastiskt det är.
 
Veronica hade en sådan fin publikkontakt. Det var som att hon sjöng bara till mig. Tittade rakt på mig. Den fina variationen i rösten mellan det svaga försiktiga och det starka. Det går rakt in i hjärtat. En bryr sig inte ett dugg om vem som ser att tårarna rinner. TACK för tisdagskvällen som blev så sjukt mycket bättre än vilken-kväll-som-helst. 

Tandläkarbesök

För en vecka sedan var jag hos tandläkaren. Har ingen direkt tandläkarskräck då mina erfarenheter hos vederbörande gått relativt smärtfritt till. Jag var dock OTROLIGT nervös inför det här besöket. Det grundade sig troligtvis i att jag inte hade besökt någon som kan det där med tänder på FYRA år. Har därför de senaste veckorna frenetiskt borstat och tandtrådat och desperat försökt rädda den lilla tandheder jag har kvar.
 
Väl på tandläkarbesöket hände något så konstigt. Efter en massa fotograferande och kanske hundra uppmaningar att "Gapa" så visar det sig att de inte hittar något fel.. så kallat "utan anmärkning" i sjukvårdsvärlden. Aldrig hänt förut. Alltid haft inflammerat tandkött och lite tandsten här och där och blivit påmind om att "borsta bakom sista tanden" osv. Jag gick därifrån med tappad haka.
 
 
Har i efterhand fått några insikter som jag vill dela med mig av:
  • Extra TACK i efterhand till mor och far för eltandborsten jag fick i födelsedagspresent för ca ett år sedan. Verkar ha gjort underverk.
  • Det verkar alltså fungera det där med tandtråd? Är det inte bara en myt som tandläkare hittat på för att kunna skälla på något?
  • Hur ska jag kunna fortsätta motivera mig själv till att överhuvudtaget borsta tänderna när mina tänder är "utan anmärkning"?

Roland Ragna Jansson FP80

Nyligen landade två stora paket i vårt vardagsrum
 
Paketen innehöll kanske det vackraste ting som någonsin varit mitt
 
Här på vågar jag bara spela det vackraste jag kan. Det knäppa är att allt som spelas blir vackert.

Linköpings regnbågsvecka

 
Började med att tagga regnbågsvecka med syrran i regnbågssoffan
 
Det var massor med intressanta föreläsningar. Lyssnade bland annat på Ann-Christin Ruuth vilket var väldigt bra.
 
På lördagen var det schlagerallsång!
 
Och på kvällen var det efterfest. Kunde inte tänka mig en bättre tillfälle att dra på mig paljettstassen.

Kalla mig smart

Hur man får sin sambo att packa upp kläder istället för att spela på sitt Ps4:
 
Fungerade utmärkt kan jag meddela. Inte nog med att grejerna packades upp; sambon trodde även att det hela var hans egen idé (alltså inte ens bitter över mitt påhopp). Helt enkelt genialiskt!

Första måltiden

Alla grejer är nu på plats i lägenheten. Dock huller om buller och kaos osv. Vi får ta det sakta men säkert.
 
Här äter vi första måltiden. Det gick bättre än förra gången

Nu har vi fått lägenhet

Här ska vi bo nu <3
 
En tvåa på 45 kvadratmeter ca 5 km från innerstan. Blir en utmaning att få plats med alla möbler när en går 15 kvadratmeter back. Blir säkert fantastiskt ändå!

Att cykla och sjunga

Min cykelväg till jobbet är väldigt fin. Det går förbi fårhagar och genom skogsdungar. Vägen som jag hade till skolan i Kalmar följde hela tiden en stor bilväg. Det gick visserligen bra det med men det känns så lyxigt att få cykla den här vägen, speciellt tidigt på morgonen och sent på kvällen. Det är lite magiskt.
 
Förtrollande dimma i fårhagen tidigt på morgonen
 
 
En annan skillnad på min cykelfärd förutom vad jag ser är vad som hörs. Det säger ju sig självt att ljuden vid en trafikerad bilväg och vid en fårhage skiljer sig åt, men jag förundras över tystnaden. Det är inte så att JAG har det tyst. På min cykelfärd fylls mina öron ständigt att peppande musik från mina hörlurar. Musik som jag hela tiden sjunger med i. Hur jag känner av de olika ljudnivåerna är på folket runt omkring. I Kalmar var det ingen som hörde mig förrän jag var precis i närheten och det gjorde ju inget. Nu hörs jag på långa avstånd. Jag ser hur folk lååångt där borta vänder sig om i undran om vad det är som låter. Plötsligt känner jag lite press på mig. Det som tidigare bara varit sång för mig själv är nu något som andra också hör. 

En promenad som ballade ur

Idag tog jag och sambon en promenad som inte riktigt blev som vi tänkt oss. Jag tänkte punktera upp förloppet i en ungefärlig tidsaxel.
 
16:30 Jag kommer hem från jobbet och ropar glatt att "vädret är perfekt för en promenad!" till sambon. "Kom så tar vi en tur!"
 
16:45 Jag och sambon lämnar lägenheten iklädda våra bästa promenadskor, taggade på en härlig promenad i skogen.
 
16:47 Sambon ger mig fina erbjudandet att JAG ska få välja vägen. Ivrig inför uppdraget väljer jag vägar i skogen som jag aldrig tidigare gått. Så spännande att upptäcka nya platser, tänker jag!
 
17:10 Vi går längre in i skogen och jag har ingen aning om vart vi är, vilket inte gör mig så mycket. Sambon har ju koll. Det finns ett spår i skogen som heter Lokmilen. Spåret är såklart en mil långt. Vi vandrar ett tag på Lokmilen och tänker att "vi kan ju vika av om vi blir trötta".
 
17:13 Vilken mysig väg vi hittat och vilka härliga miljöer. Sverige är så vackert!
 
17:33 "Oj ser du detdär mörka molnen? De ser ut att röra sig hitåt.." säger sambon. Jag skrattar bort följande påstående och försäkrar att om molnen är på väg hitåt har vi ändå hunnit hem innan de är över oss. 
 
17:40 Sambon börjar blir osäker på vart vi egentligen befinner oss. Jag lugnar honom med att vi kan ju inte gå vilse. Följer vi bara vägen så kommer vi ju fram hemma till slut.
 
17:45 Det börjar kännas i benen att vi går. Härligt att använda kroppen. "Snart borde vi ha gått hela milen" tänker vi.
 
17:52 Vi når fram till en utav skyltarna som finns i Lokmilsspåret som vittnar om att vi gått 4 km i spåret. Inte ens hälften.
 
18:05 Solen har gått i moln och det börjar kännas lite ruggigare ute. "Molnen har kommit närmre" konstaterar sambon.
 
18:15 Första dropparna börjar falla. Men "ingen fara" säger vi till varandra. "Det är bara ju vatten. Och vi är ju ganska skyddade bland träden". Samtidigt börjar båda undermedvetet öka takten.
 
18:17 Regnet börjar fullkomligt STÖRTA ned och vi tar skydd under närmsta gran. Det borde ju lätta snart.
 
18:22 Regnet tilltar ytterligare. Sambon mumlar något om att "nästa gång väljer jag vart vi ska gå.."
 
18:25 Vi hör den första åskknallen. Sambon möter mig med samma panik i blicken som jag känner att jag själv har. Vi börjar springa. Springer förbi skylten som klargör att vi har tagit oss fram 6 km i spåret.
 
18:33 Vi når fram till en liten grillplats med tak över. Där har många vandrare och löpare samlats för att ta skydd. Vi gör dem sällskap. En barnfamilj grillar korv. Vi får varsin korv. Vi står och pratar och har det ganska mysigt. Åskan är läskigt nära.
 
18:40 Vi ser att vägen vi behöver fortsätta vandra övergår i ett öppet fält strax efter grillplatsen. Hur ska vi kunna ta oss över där med livet i behåll? Vi får kanske vänta här ett tag..
 
18:42 Båda fryser och vill hem. Kanske är det värt att riskera livet för att komma vidare?
 
18:45 Vi ger oss ut i regnet. Kutar hukandes det snabbaste vi kan över det öppna fältet. Ber till Gud om att inte dö.
 
18:46 Når tacksamt fram till skogen på andra sidan. Åter omgivna av träd. "Nu slår inte blixten ned i oss" säger jag nöjt men utelämnar tankarna om att blixten kanske istället slår ned i trädet bredvid. Vi fortsätter småspringa.
 
18:50 Sambon känner plötsligt igen sig och vet en genväg. Hurra!
 
19:05 Åter tillbaka i hemmet. Vi får klä av oss klibbiga plagg på balkongen. Vi är blöta in på bara kroppen. Kläderna går att vrida ur. Men vi är superlyckliga över att vara tillbaka igen.
 
 

Dubbelvinst och en slutar aldrig förvånas

Igår hände tre grejer som jag aldrig fått erfara förut. Tre grejer som jag faktiskt aldrig trodde skulle hända. Jag och min familj (inräknat sambons mamma och syster) var på Gröna lund för en femkampsrunda.
 
  • Den första händelsen som var helt mindblowing var att vi vann en JÄTTEPLOPP! Svärmor satsade sju kronor på endast ETT nummer och tog hem storvinsten. Jag höll på att explodera i extas. 
  • Det andra helt sjuka som aldrig tidigare hänt var att JAG vann femkampen mot samtliga andra sex deltagare. Sist vi körde femkamp på Grönan kom jag alltså på delad sistaplats. Förstår ej hur jag nu kan komma etta.
  • Den tredje osannolika saken som hände var att min MAMMA åkte med sina två döttrar i både Jetline (berg-och-dalbanan) OCH Katapulten. Två läskiga åkattraktioner. Trodde inte detta om min mor i åldern 60+. Sjukt impad av dig mamma!
Väldigt fin kväll med andra ord <3
 
Jätteploppen med en jätteglad jätteploppsälskare

Det andra kalaset

Idag firades att det här barnet snart fyller hela två år! Här fyllde han ett år.
 
Storasyster bar tårtan hela vägen från centrum, väldigt angelägen om att överraska lillebror
 
Liten lässtund
 
Fadern och sonen lika som bär i rutiga skjortor
 
Grattis grattis!

Inneboende hos hund

I nya staden är det lite knivigt att hitta egen lägenhet (precis som i många andra svenska städer för tillfället). Vi är därför inneboende hos bland annat den här hunden:
Säg hej till Salo
 
Aldrig träffat en hund som sover så mycket..
 
Det finns lite regler att följa i detta hushåll som klart och tydligt framgår på ena väggen. Och som det så fint heter får en ta seden dit en kommer. 
 
För övrigt blir vi bortskämda med matlådor och netflix. Kunde varit värre liksom!

Dagen då barnen vann över föräldrarna

I alla år har mamma och pappa spöat skiten ur sina döttrar på golfbanan, men det kommer väl en vändpunkt i livet då barnen överträffar föräldrarna. Den tionde juli inträffade denna historiska dag.
 
Syrran vann över både vår far och vår mor i friluftsgolf. Aldrig tidigare hänt. Skadeglädjen var optimal.
 
En bidragande faktor kan ha varit att faderns golfboll var en riktigt hydrofil (vattenälskare) då den ständigt verkade söka sig till vattendragen belägna på golfbanan
 
Passade även på att flyga lite helikopter denna dag
 
Det var ungefär precis som jag tänkt mig - högljutt, trångt, vackert och lite overkligt.

Så bortskämd är jag

Här om dagen vaknade jag av doften av nybakad tigerkaka. När jag varit vaken länge nog för att göra kraftansträngningen att öppna ögonlocken möter jag denna åsyn:
 
Och någon dag senare möttes jag av följande lapp när jag skulle in genom ytterdörren:
 
Jag undrar hur många grannar som också blev sugna på mums-pannkakor. Jag har det rätt bra med andra ord.

RSS 2.0