Elin Jansson

 

Igår hade vi en fantastisk kväll fylld med skratt och tårar. Det var Laleh som bjöd på blandningar med sorg och glädje, stor orkester och acapella. Och BARNKÖR dessutom (är så svag för det). Så god stämning i arenan. Som när alla tänder sina mobillampor och hummar en fridfull melodi. Eller ställer sig upp och dansar. Magnifika konstraster.

En tisdagskväll som vilken som helst tog vi tåget till Norrköping för att få uppleva musikalisk magi. Vi blev inte besvikna. 

 

I helgen var min fina vän Erika på besök i lilla Kalmar. Vi gjorde världsfina saker, till exempel det här:

I konsertlokalen Debaser, Medis som verkar rymma max 950 personer stod vi ett gäng och väntade på bra musik. Jag och Natalie fick fina platser och stod precis bakom första raden. Jag förvånades över den blandade publiken. Många var i min egen ålder, vissa lite äldre och bredvid oss stod ett gäng män i 35-årsåldern. Ryggen värkte av att stå så länge som vi gjorde.

 

När lokalen äntligen släcktes ned och bakgrundsmusiken fadade hade jag börjat bli trött och lite bitter över hur länge vi skulle behöva vänta. Dessa känslor bytte dock snabbt ut mot total hänförelse så fort Maria öppnade munnen. Hur är det möjligt att kunna sjunga lika bra som på skivan när melodierna är så kluriga och livfulla? Tårarna gick såklart inte att hålla tillbaka, vilket jag anat skulle hända (är väldigt svag för livemusik överhuvudtaget) så jag hade förberett mig med näsdukar nära till hands. Men inte visste jag att tårarna skulle komma så snart. Och inte visste jag att hon skulle öppna med "Good God" som är så skör och ärligt skriven. Glömde bort att andas. Istället fylldes bröstkorgen med alla möjliga känslor i de höga tonerna under "AAAJ AM SORRY, PLEEAASE FORGIVE ME". Lyssna här.

 

Good God följdes av Good and Bad som var mitt personliga önskemål för kvällen. Har alltid haft väldig tur med önskelåtar på konserter för övrigt. Himla glad för den "egenskapen". Och när ens önskelåt kommer så fylls åtminstone jag med ett sådant glädjerus i hela kroppen att få saker kan överträffa det. Fantastiska låtar följdes av fler fantastiska låtar och mellansnack som gick rakt in i hjärtat. Maria pratade mycket om att tycka om sig själv och att själv inse att DU DUGER som du är. Den påminnelsen är nödvändig för en sjuksköterskestudent som snart tar examen ska jag säga er.

 

 

En annan sak som fascinerat mig är mina egna funderingar kring vad männen bredvid oss hade där att göra. Min upplevelse av Maria Menas musik är att den är väldigt känslofylld. Hade de gått fel? Jag skäms såklart efteråt nu när jag sett att männen grät och sjöng med lika mycket som jag. Jag som själv tycker att jag är en relativt fördomsfri människa. Det är ändå en härlig känsla när en kommer på sig själv med föreställningar om hur saker är och sedan ha helt fel. Det blir en lärdom.

 

 

Någon har laddat upp videoklipp från denna underbara kväll. Ljudet är sådär men tycker ändå att det ger en bild av hur bra hon är. Och jag kan minnas tillbaka hur det var att stå där framför henne.

Jag gillar vår tvättstuga. Den är varm, hyfsat fräsch och gör kläderna rena. Sedan har den också andra egenskaper som jag värdesätter högt, nämligen bra akustik. Dessutom går det att sjunga högt utan att bli störd och utan att störa. Det är också en tvättstuga som en blir väldigt sjungrig i. Vill faktiskt påstå att det är stört omöjligt att inte sjunga därinne. Därför kombinerade jag två nyttigheter den senaste tvättiden. Medan tvätten snurrade i maskinerna plinkade jag på synten och skrev en låt. Kan hända att jag någon gång bokar tvättstugan utan att ta med någon tvätt ens.

 

 

 

 

 

Men alltså..

 

Nu har jag inte hört något från dem på flera dagar. Vet inte om jag gjorde något fel i musikvideon? Fick inget nummer eller så att höra av mig på. Börjar tvivla på att de någonsin kommer kontakta mig igen, utan får väl se denna dag som ett fantastiskt minne. Eller kanske helt enkelt besöka ABBA-museet igen. Har hört att de hänger där jämt.

Såhär har året sett ut genom fantastiska spotify. Tänkte det kunde vara kul att se vad som vanligtvis finns i mina öron då jag själv tycker att musiksmak säger så mycket om en person.

 

Hade ingen bra morgon idag. Det kändes fruktansvärt jobbigt att jag inte kommit igång med ett arbete som ska lämnas in på torsdag. Har dessutom inlämningar på fredag, måndag och tisdag. Hur ska jag hinna? Hur ska jag göra? Frågorna var många och axlarna var nedtyngda när jag cyklade iväg mot min VFU klockan sex på morgonen. Det var mörkt. Det var kallt. Det var tungt.

 

Men DÅ börjar plötsligt John Mayers låt The Age of Worry att spelas i mina öron, från en spellista jag slumpvis valt ut utan att tänka så mycket. Ni vet den där känslan när en låt bara griper tag i en och det blir ett magiskt ögonblick där bara du och sången är det enda som är på riktigt. Japp, så var det. Det kändes just där och då som att John Mayer sjöng bara till mig. Texten blev till mig, och den handlar om att sluta oroa sig för att DET LÖSER SIG. Precis vad jag behövde, med andra ord. Jag började le trots att jag trott det skulle bli omöjligt idag.

 

 

 

 

Kom för övrigt en bra bit på torsdagsuppgiften idag också så det löser sig säkerligen!

Jag har ju glömt bort att berätta om en SÅ fin sak som jag fick uppleva den 21 november. Har glömt för att jag inte riktigt tror att det är sant. Var tyvärr för starstruck för att dokumentera dessutom (så tänk om det faktiskt inte har hänt!?). Jag fick gå på en workshop med KRAJA! Kraja är liksom gudarna inom stämsång och folkmusik och jag är så otroligt superimpad av deras samklang och egna arrangemang att jag liksom inte vet vart jag ska ta vägen ibland när jag lyssnar på dem.

 

På workshopen fick vi sjunga Uti mitt hjärta och det är en så himla vacker låt. Faktiskt var vi några som sjöng den när jag gick i på folkhögskola 2012-13 och att få sjunga den igen nu var fantastiskt. Och de sjöng för oss på workshopen, ska ni veta. Kraja sjöng alltså Uti mitt hjärta när jag var i samma rum(!!!!!) och jag fick anstränga mig till mitt yttersta för att inte gråta ihjäl. Här har jag ju bloggat lite kort om dem förut förresten. De släpper ny skiva nästa år så håll utkik!

 

Igår fick jag uppleva det här igen, fast i Stockholm den här gången. Första Sverigekonserten för denna musikgud på över tio jävla år! Jag är så otroligt lycklig över att jag fick sitta där i Globen med personer både bredvid mig och på scen jag tycker så väldigt mycket om. Ett sådant där tillfälle då en vill spara känslan i ett speciellt fack i kroppen och ha i tryggt förvar i all evighet, för att sedan kunna plocka fram och känna lite på ibland när det behövs.

 

Idag saknade jag min mamma sådär mycket som man bara kan göra när hon bor så himla långt bort som hon gör, och då lyssnade jag på en utav "våra" låtar. En sådan där låt som vi brukar sjunga tillsammans och vara lite mor-och-dotteriga. Jag sjöng lite för mig själv:

 

...

...

Vänta.. va? Låten handlar om en kvinna som blir lurad av en man. Mannen bjuder på middag men lämnar restaurangen innan notan är betald och snor med sig kvinnans päls. Alltså är mannen the bad guy i historien och kvinnan är den godtrogne, men i vilket fall så uppmanas alltså alla FLICKOR att låsas in i varje refräng. Detta har jag inte reflekterat över tidigare.

 

Varför ska flickorna låsas in när det är mannen som är bedragaren i historien? Det är ju precis som Tallink-direktörens uttalande igår om att "Kvinnor måste tänka på hur mycket de dricker. De vet vart det kan leda". Lady Dahmer skrev en briljant text om detta igår. Den finns att läsa HÄR (läs!). Hur knäppt är det inte att kvinnor skuldbeläggs för något som män gör? Sorry mamma, vi får hitta en ny låt att sjunga tillsammans.

 

Det här tänkte jag ju skriva om för ganska länge sedan men glömde bort mitt genialiska ord. Kom på det först nu igen när JAG VERKLIGEN ÄR SJUNGRIG! Ni vet när man är så hungrig att magen skriker? Så är det! Fast istället är jag så sjungrig att hela kroppen skriker. Får ta mig en liten abstinenssläckare ikväll för att slippa spricka.

 

På fredag är det den trettonde december, och vi vet ju alla vad detta innebär. Jag älskar allt som har med Lucia att göra. Den där känslan innan ett luciatåg. När man tränat tillsammans och längtat i flera veckor efter att äntligen få vara en del av det härliga luciatåget. Jag älskar känslan under tiden. Allt är så stilla och fint. Att få sjunga bort kylan och mörkret för en stund. Alla tända ljus, gröna kransar och lussebullar. Är det inte underbart?

 

Hela mitt liv har jag varit med i minst ett luciatåg varje år. Jag tänkte på det härom dagen. Rangordnade åren efter varandra och jo, varje år sedan jag blev medveten om att lucia fanns. Antingen har det varit luciatåg i skolan eller med fina kören, eller båda två faktiskt. Men.. i år blir första lucian utan att vara med i ett luciatåg. Det känns ledsamt.

 

Fick en liten aha-upplevelse när vi skulle gå in på Wembley. Det finns TVÅ Wembley - Wembley Arena och Wembley Stadium. De ligger bredvid varandra. I Wembley Arena går det in cirka 12 500 människor medan Wembley Stadium tar upp emot 90 000. Lite skillnad sådär.

 

Konserten var på Wembley Arena. Jag hade läst om Wembley Stadium. Alltså var jag betydligt närmare John Mayer än jag hade väntat mig. Hade bokat platser sist av alla och hade plats längst bak i ett hörn (men fett värt ändå liksom) så blev ju positivt överraskad av att jag faktiskt kunde SE honom.

 

Jag åker just nu en så himla fin bussresa. Jag kan inte göra annat på bussen än att sitta på min plats, titta ut på ett mörkt Sverige och lyssna på musik. Ingenting annat tar min uppmärksamhet. Det var så länge sedan som jag bara kunde sitta och göra exakt det här. Så länge sedan att det kommit massor med nya album som jag inte hunnit lyssna igenom. Tänk så mycket bra musik det finns. Och tänk så bra att spotify finns. Det är mina mest värda spenderade nittionio kronor i månaden.

 

Man hinner lyssna igenom många album mellan Kalmar och Stockholm. Dessa fem timmar och fyrtio minuter ger mig tid att lyssna på James Blunt, Maria Mena, Veronica Maggio, Sara Bareilles och (såklart) John Mayer som alla släppt fantastiska album de senaste månaderna. In och lyssna!

Ni vet de där personerna som får sjunga i micken på tvprogrammet Allsång på skansen? Det var jag den 30e juli. Så mäktigt!

 

Fina fina älskade John Mayer ska på turné i höst. När jag fick reda på detta var de fyra konserterna i Danmark och Norge redan totalt utsålda. Aldrig kommer han till Sverige heller. Suck. Jag fick i alla fall familjen att nappa på en Londonresa. Där finns det nämligen platser kvar. Överlycklig satt jag och väntade på att vi skulle åka hem från midsommarfirandet för att kunna beställa biljetter.

 

Hjärtat slog snabbt när jag tänkte på hur nära det var att kanske snart få se honom på riktigt! SUPERLIVE liksom. Vi kom hem och jag började ivrigt knappa in rätt hemsida. Vi blev tilldelade ett par platser. Vi ska betala. Och.. det går inte. Det funkar inte. Det är något krångel med betalningen. Vi kan inte beställa biljetter.

 

Vi försöker hundra gånger men det går inte. Man behöver ha e-legitimation och det har vi inte. Det finns inget annat sätt. Hur kan det få krångla såhär när jag äntligen har möjligheten att se John Mayer live så himla nära mig? Imorgon kanske biljetterna är slut. Blir så arg och ledsen.

Det är ju så att jag är hemma i Stockholm just nu. Jag tar en paus från sjungandet genom att.. sjunga. Igår fick jag låna syrrans iPad för hon sade att hon hade en häftig musikapp och OM HON HADE. Jag satt med den hela dagen. Glömde äta mat. Jag gjorde en massa vokalarr med mig själv. Det kan vara så att jag saknar skolan lite väl mycket, ja. 

 

Jag har skrivit ett körarr på en låt. Jag hade inte någon aning om hur det skulle låta, då jag bara skrev det i noter. Tack vare den app som jag älskar så fick jag reda på det. Jag sjöng alla stämmor, en efter en, och satte ihop. Det var häftigt att kunna göra så!

 

Vad är det då för underbar app jag pratar om? GarageBand heter den. Man kan spela massor med instrument som finns också, och sätta ihop. Helt underbart! Den kostar dock 40 kronor men SÅ VÄRT! Det stora problemet är att appen inte finns till Andorid, utan bara till Apple. Det är synd. Skulle verkligen vilja ha den.