Elin Jansson

Följande konversation har utspelats:

 

Ni kanske undrar om jag undanhållit kannibaliska drag? Om min stackars sambo betalar hyran med kroppsdelar? Svar nej. Här nedan ser ni de omtalade fingrarna.

 

På bilden ser ni ju även mina fingrar, men vill alltså förtydliga att det är bröden jag har i handen som jag menar. Bra. Utrett. Det var gott.

Fint besök ramlade in vid midnatt i fredags. Perfekt att vakna på morgonen bredvid den en firar 2,5 års-dag med.

 

 

Rocka sockor är vad vi bör göra idag. Det började med en 10-årig flicka som ville stödja sin storasyster som har Downs syndrom. För att vara med och stödja kan en ha olika strumpor på varje fot idag och förmedlar att det är okej att vara annorlunda. Så fint budskap som vi borde lyfta upp mer. Helst varje dag. Och en fin idé tycker jag. Jag är ju en före detta rutinerad sockrockare dessutom.

 

Jag är ju ganska van vid att ha nära till saker. Frågorna var många på väg till nya staden. Hur hittar jag hotellet från busstationen? Kommer jag hinna handla mat innan jag måste vara på plats på praktiken? Måste jag åka buss från hotell till praktik? Hade tittat på en karta och det såg ju rätt nära ut, men jag är inte så hemma med kartor.

 

Dock låg hotellet precis bredvid busstationen och praktikplatsen fem minuter därifrån. Nu börjar jag om tjugo minuter. Lugnt.

Just nu befinner jag mig i byggnaden på bild här nedanför. Egentligen ska alla studenter bo på samma ställe men tydligen hade min mail om boendeanmälan i nya staden gått upp i rök (!?) och boendet var fullt. Därför fick jag checka in på hotell som skolan betalar. Helt ok liksom. Vandrarhemsstuk på min del av hotellet dock, men jag är nöjd och glad.

 

Jag har precis haft fem veckors verksamhetsförlagd utbildning på psykiatriska intensivvårdsavdelningen. MYCKET intressant och givande ska ni veta! Imorgon bär det vidare mot nästa VFU som blir intensivvårdsavdelningen. Mycket intensivvård denna VFU-period med andra ord.

 

Denna gång ska jag befinna mig på annan ort i fem veckor. Imorgon bitti går bussen mot en ny stad (alternativt by?) jag aldrig varit i förut. Jag är taggad till tusen!

Tänk dig att du har ont och ska ta en värktablett. Du öppnar skåpet/lådan där läkemedel förvaras i ditt hushåll och ser att där finns massor med preparat att lindra smärtan med. Du funderar på vilket du ska ta.

 

När du valt tänker du att det är bäst att kolla utgångsdatumet. Oj! 2013? Ja det var ju lite gammalt kanske. Tar ett annat. November 2014? Jaha nehe.

När du tittat på varenda litet piller inser du att allt smärtstillande är minst tre månader för gammalt. Vissa är inte ens öppnade. I den här lilla familjen verkar det alltså som att vi har ont för sällan.

Min cykel är min finaste ägodel. Möjligen delad förstaplats med datorn. Jag kommer ihåg besvikelsen när jag skulle få en cykel i studentpresent, men jag kan inte förstå hur jag tänkte. Vad kan vara en bättre studentpresent än en prima CYKEL? Vi har hängt ihop i snart fyra år nu och är fullkomligt totalförälskade fortfarande. Det går inte en cykeltur utan att jag förundras över denna magiska skapelse. Kärlek.

 

 

Såhär mysigt har vi ikväll. Jag vinner. Och snart är det mello!

Alltså jag är så stolt över mig själv just nu. Jag har fött upp en blomma och blomman har fått sin första knopp. Jag har aldrig fått en knopp på någonting som aldrig haft knoppar förut. Det innebär alltså att även jag fått min första knopp. Blommor är annars inte min grej riktigt. Min rabatt är en blomkyrkogård där jag bara slänger ut allt som dör. Har bara två av kanske sex krukväxter kvar (men just nu gör det inget för en av dem har knopp!!!).

 

En onsdag gick vi spontant in på en bar och sjöng lite. Det var kul!

Ibland är en för trött för att handla och laga mat men för hungrig för att sova. Då kan en åtminstone inspireras till musikskriverier, och det är ju fint det! Sjungern botas åtminstone. 

 

 

Igenkänningsfaktor x10? Jag kan iallafall relatera.