Våfflor på jobbet

Ändå ganska najs att jobba våffeldagen när det finns någon som gräddar våfflor. Tror aldrig att jag sett såhär många nygräddade våfflor på en och samma gång.

Så ni vet läget

För en vecka sedan gick flyttlasset med allt jag äger till Linköping. Nu är jag ingen Kalmarbo längre. Blandade känslor inför detta. Älskar Kalmar, men det ligger lite för långt bort från resten av världen. Vi har plockat och packat och städat och lyft som galningar. Mina fina föräldrar har kämpat tappert. Tack för hjälpen underbara ni <3 Och en stor applåd till alla som någonsin flyttat. Vilket jobb det är. 
 
Nu bor vi tillfälligt hos min svärmor tills vi hittar något eget. Och jag har börjat arbeta på hematologiska vårdavdelningen på universitetssjukhuset.
 

Min examensdag

Fredagen den tredje juni tjugohundrasexton tog jag min sjuksköterskeexamen. Såhär såg det ut då.
Alla nya sjuksköterskor tågade in i Kalmar domkyrka
 
Även jag
 
Vi hade en stämningsfull och känslosam ceremoni där många hade svårt att hålla tillbaka tårarna
 
Och jag och min fina vän och skrivarkompis Natalie fick Vårdförbundets stipendium för vår C-uppsats! Blev så otroligt stolt. Uppsatsen går att läsa här
 
Natalie och jag. Kommer sakna den här personen så mycket </3
 
Syskonkort. Det blev en repris på syskonkortet vid studenten 
 
Här är vi allihopa

Nu slängs de sista lapparna

Fem kurser om människokroppen och dess sjukdomar har resulterat i åtta tentor skrivna i tentasal med andra som är lika nervösa. Min pluggteknik har under samtliga medicintentor haft sin grund i mina lappar. Exempel på detta finns här, här och här. Som jag har läst och funderat och suckat och gråtit över dessa lappar. Så mycket frustration, ångest och tankar på att skita i allt och gå i ide istället. Hur många gånger har jag inte tänkt att "Vad har jag egentligen gett mig in på?", "Hur kan någon NÅGONSIN lära sig allt det här?" och "Är det meningen att studenter ska behöva må så dåligt?". Men lapparna har varit till stor nytta. Kommer väl ihåg det underbara tillfället jag upptäckte att jag faktiskt kan repetera i sängen, och därmed få saker gjorda samtidigt som jag knappt behövde gå upp på hela dagen. Lyx. Många av lapparna hade jag sparat till framtida repetitioner. Men vet ni vad hörrni? Nu är alla slutexaminationer avklarade, salstentor godkända och hemtentor inlämnade. Nu slänger jag dem.
 
Den sista högen av lappar förevigades innan den slängdes i pappersinsamlingen

Perspektiv

Det går säkerligen att vinkla detta inlägg på ett annat sätt som gör att JAG framstår som den som klagar över inget: MEN - jag har en intensiv period nu fram till onsdag då två hemtentor ska in, den praktiska nationella slutexaminationen för sjuksköterskor ska göras och jag får svar på den senaste salstentan som jag skrev i lördags. Har därför pluggat hela helgen efter en fullspäckad vecka och kommer behöva plugga följande tre kvällar efter att jag kommit hem från min praktik som jag gått upp 4:30 för att hinna i tid till. Tuffa dagar alltså. 
 
Kommer hem till en sambo som säger:
"Idag såg vi film i skolan och vi fick inte se klart filmen.. får vänta tills på fredag.. vi blev så sura".
Tyckte jag synd om honom? Inte direkt.
 
Men vidare till det positiva: Om allt går som det ska är jag om tre dagar i stort sätt klar med alla uppgifter som ska göras för att få ta min sjuksköterskeexamen! Vill inte jinxa för mycket dock. Hoppas hoppas att jag klarar det.

Trött student

Vanligtvis brukar jag väl ändå vara en ganska positiv person men just nu är det så mycket som sätter emot att jag övergår till bitter. Jag behöver till exempel få ur mig varför jag är väldigt otaggad på nästa VFU-period som börjar på måndag. Här är anledningarna:
  • Jag ska vara i kommunen denna period och har blivit placerad i en liten håla på Öland dit bussen typ aldrig går.
  • Jag kommer att börja en halvtimme senare men behöva åka en halvtimme tidigare varje morgon. Bussen går alltså 05:45.
  • Jag kommer sedan att behöva byta buss och det är endast fyra minuter mellan bussbytena. Om första bussen är lite sen kommer jag att bli två timmar sen.
  • Och nej, det går inte att ta en tidigare buss eftersom att jag redan tar den första som går.
  • Jag kommer att åka mellan 5 zoner vilket innebär att ett 30-dagarsbusskort kommer kosta mig 1110 kronor MED studentrabatt. Plus att VFU-perioden överstiger 30 dagar (--> det blir ännu dyrare).
  • Sträckan är på 4,7 mil och skolan ger endast reseersättning om sträckan överstiger 5 mil.
  • Skolan har med andra ord placerat mig så långt bort som möjligt utan att de själva förlorar på det. Finns ju hur många placeringar som helst som är närmare.
  • Dessutom tar det 1,5 timmar att ta sig dit, vilket blir en sammanlagd restid på 3 timmar PER DAG.
  • Om jag märker att det inte fungerar med bussbytena (pga. tajt om tid) kommer jag nog behöva cykla första sträckan och då kommer restiden bli ännu längre.
Jag orkar inte.

När båda varit duktiga

När jag kom hem häromdagen tänkte jag vara en fin sambo och hade köpt rosor till en som förtjänade det. Han har varit så bra och skött nästan allt hushållsarbete medan jag stressat runt i jobbsökningar, tentor, inlämningar och verksamhetsförlagd utbildning. Dessutom hade han klarat ett prov, men när jag räckte över rosorna skrattade han bara och sade "Kolla på bordet!" och där stod redan en rosbukett. Tydligen förtjänade jag också rosor. 

En vila som uteblev

Jag har börjat min verksamhetsförlagda utbildning (VFU/praktik) nu. Idag var min andra dag så det mesta är lite förvirrande och jag går fel ungefär hela tiden. Idag när jag kom hem var jag såååå trött i fötter och ben. Cykelresan hemåt tog lång tid och benen kämpade för varje trampning. Bestämde att jag bara skulle ligga i soffan resten av kvällen. Bra plan va? Alldeles utmärkt plan tills jag kommer hem till en sambo som tydligen stukat foten. Ett dilemma uppstår. Båda kan ju liksom inte ligga i soffan. Vem ska då laga mat och passa upp på den andra? Blir det den som är trött i benen eller den som inte kan gå? Gissa vem det blir.
 
Trött person

Trosorna avgör

Igår hade jag klinisk examination vilket innebar att vi var en grupp på fyra sjuksköterskestudenter som fick ett fall där en patient inte mådde bra och vi skulle åtgärda detta. Jag blev godkänd på examinationen. Wow, tänker ni. Vad duktig hon måste vara, den där Elin. Klarar examinationer sista terminen på sjuksköterskeprogrammet. Hon måste ha mycket kunskap, både teoretisk och praktisk. Och samarbeta kan hon tydligen också. Och ta hand om folk i en både nervös (pga examinationen) och stressig (pga akut sjuk patient) situation. Henne skulle en ha som sjuksköterska. 
 
Men ni förstår, det var nog inte min kunskap, stresstålighet och förmåga att samarbeta som avgjorde att jag klarade examinationen. Jag tror att det var trosorna. Supertrosorna.

Godkänt examensarbete på kandidatnivå

Vår c-uppsats är godkänd! Vi är väldigt glada och stolta över det här såklart. Uppsatsen går att läsa HÄR för den som är intresserad. Den handlar om föräldrars upplevelser av stöd efter att deras barn begått suicid och den är precis så hemsk och hjärtskärande som det låter. 
 
Nu har jag alltså fått min kandidatexamen. Nu ska jag "bara" klara själva yrkesexamen så är jag sedan en legitimerad SJUKSKÖTERSKA! Förhoppningsvis är jag färdig till sommaren, om allt går som det ska, men mycket är kvar att göra. Jag kämpar på. 

C-uppsatsen är inlämnad

Trodde jag skulle känna glädje eller åtminstone lättnad över att äntligen slippa läsa igenom de där 50 sidorna en gång till, men känner ungefär såhär:
Inte den mest rofyllda känslan försöker jag här gestalta
 
Men vi får väl se om det ger med sig.

C-uppsatsskrivande

Jag och min skrivarkompis Natalie lämnade i fredags in första hela utkastet av vårt examensarbete inom vårdvetenskap på kanditatnivå. Vi har arbetat med denna uppsats sedan mitten av september. Varje vardagsförmiddag har vi forskat, läst och skrivit kring vårt ämne. Dagarna ser ganska likadana ut. Jag tänkte låta er följa med i punktform:
 
  • Natalie hämtar upp mig och vi beger oss mot universitetet. Vi pratar om hur trötta vi är och om vad vi ska göra idag.
  • Vi funderar över vart vi ska sätta oss. Antingen i datasalen där det är lugnt, eller på biblioteket där all relevant litteratur finns. Blir oftast biblioteket. Vi beger oss mot vald plats.
  • Natalie föreslår att vi ska åka hem igen. Jag tycker det låter som en bra idé.
  • Matlådorna lämnas i någon av kylskåpen på universitetsområdet.
  • Vi slår oss ned framför datorerna som ibland tar väldigt lång tid på sig att komma igång. Vi utbrister då irriterade ljud som "komigeeeen" eller "såå seeeegt det gåååår".
  • Dokumenten öppnas i Google Drive där båda kan redigera texten webbaserat
  • Google Drive blir skribenterna olika djur. Vanligtvis konstiga djur som vi inte känner till. Därför görs en googling om vilka djur vi är idag.
  • Vi pratar igenom vad vi gjorde sist och försöker fortsätta därifrån. Det går segt att komma igång.
  • Plötsligt är vi igång och böcker hämtas, referenser hittas och problematiseringar skrivs ned i en väldig fart. 
  • Natalie skriver och jag suddar och skriver om.
  • Diskussion uppstår kring något som den ena tycker är jätteviktigt och den andra tycker är väldigt onödigt.
  • Vi blir överens och fortsätter, alternativt tar en paus och tänker över diskussionen. Så fortsätter vi med skrivandet, suddandet och diskuterandet fram till lunch då vi är så trötta att vi knappt orkar prata med varandra.
Och så är det med det.

När hemtentor ska in på söndagar

När tentor ska in på söndagar så blir jag nästan lite arg. Jag vet då att jag kommer sitta hela förbannade helgen bara för "att jag kan". Om jag kommer njuta av mindre stress på torsdag och fredag? NEJ verkligen inte. Bättre att tentan ska lämnas in på fredagen så att en slipper bry sig över helgen.
 
Ni kanske tänker "Men Elin, lämna in tentan på fredagen då.. så får du helgen fri". HAHA.... som om jag inte försökt. Tänker varje gång att jag ska plugga järnet så jag kan vara ledig så länge som möjligt men alltså det fungerar inte så. Kommer istället göra inget fast jag egentligen borde, och bli ledsen på mig själv för att jag bara glider runt och skjuter upp arbetet. Jag behöver liksom den där tidspressen för att göra det jag ska. Alltså; Tentainlämning på söndag = ingen helg.
 
MEN..
 
Jag lurade mig själv alldeles nyss och lämnade precis in min tenta PÅ EN TORSDAG när den ska in på söndag. Say what!? Hade jag precis framförhållning!!?!?!? Jajamän! Det är nämligen så att en resa till Köpenhamn är bokad till helgen. Alltså kan jag ju inte skriva tenta då heller. Då var jag ju plötsligt TVUNGEN att skriva och skriva fast det var flera dagar kvar egentligen. Nu har jag alltså ungefär fyra dagar ledigt tills nästa kurs börjar. Elin - Tentan. 1 - 0.
 
 

Han är kvar

Här sitter Sigge och läser min seminarieuppgift.
Inte alls distraherande. Inte alls.

Akuten och ambulansen

I samband med min nuvarande kurs i akutsjukvård får jag följa med en dag på olika arbetsplatser med akutvårdsinriktning. Igår var jag på akutmottagningen. Idag var jag på ambulansen. Kan ju säga att det pirrade barnsligt i magen när sirenerna var igång. Tanken är att jag ska observera hur de olika verksamheterna arbetar. Väldigt givande. Ger en bild av hur arbetsplatsen ser ut. Och hur olika sjuksköterskeyrket kan vara.
 

Litteraturläsning i akutbok

Just nu läser jag en kurs om akutsjukvård. Till detta följer såklart en del litteratur, och jag läser bland annat Jonas Wikströms bok. Väldigt användbar, tydlig och köpvärd. Även lite konstig. På ett roligt sätt. Fann detta stycke i boken:
Frågade min käraste om detta lät som en bra idé. Svar nej.
 
Och efter lite för många lästa sidor på en gång läste jag denna mening:
Huvudtrauma vanligt på akuten
 
Det var fakta jag inte råka på förut. Varför gör en inget åt de där traumaolyckorna på akutmottagningen? Kanske ta bort saker på akuten som hänger ned i huvudhöjd? Inte ha så lågt i tak? Inte kasta saker omkring sig? Känns som något att gå till botten med.

Hjärtskärande kurslitteratur

Det är inte varje dag som jag blir så berörd av min kurslitteratur att ögonen blir blanka och sköldbrosket vippar (vilket det gör när en blir lite gråtfärdig eller sjunger opera). Till hemtentan har jag läst om ensamhet, utsatthet och sårbarhet. Förresten, när jag tänker efter är det ju inte konstigt att tårkanalerna börjar arbeta.
 
Här ligger jag och läser Dahlberg och Segestens Hälsa och vårdande - i teori och praxis.
 
Älskar förresten den där boken pga. ganska liten, lätt att förstå och ALLT står där i. Otroligt hur mycket användbar och intressant info som får plats i denna lilla bok. Jag har mycket att tacka Dahlberg och Segesten för.
 
Ger här ett smakprov på hjärtskärande text:
 
Lite mer positivt inställd till hemtenta den här gången än i förra inlägget. Men det är ju så det funkar. Det går i perioder.

Saker blir gjorda när annat borde prioriteras

Anledningen till att bloggande uteblivit i 23 dagar är för att hemtentor skrivs och i och med detta skriver jag helst inga några ord i onödan, så att säga. Vill bara kräkas över att försöka formulera meningar som låter någorlunda vettiga. Men här är jag ändå trots att sista hemtentan för terminen ännu inte är inlämnad. Hur kommer det sig? Vet inte faktiskt. Kanske för att jag just nu gör allt för att slippa skriva på den där saken som aldrig blir klar.
 
Här är saker jag gjort för att slippa skriva:
  • Crepes. Finns ju inget som tar så lång tid som att göra crepes. När en maträtt är klar (pannkakorna) så får en inte börjar äta utan då ska det blandas och rullas osv.
  • Läst om massa annat i min kurslitteratur som inte alls har att göra med det jag ska skriva om. Men visst står där vettiga saker. Min ursäkt är att det aldrig är fel att lära sig något nytt.
  • Sett på Let's Dance som plötsligt blev otroligt intressant och spännande.
  • Skrivit en låt. Såklart. Musikflow hänger alltid ihop med att jag egentligen inte har tid.
  • Sorterat min plastpåselåda, vilket måste vara den tråkigaste aktiviteten en kan ta sig för (förutom att skriva tenta då tydligen).

Musik och diskreta selfies är bästa tidsfördrivet på bussar

Jag har varit hemma på snabbvisit i Kalmar i helgen och haft min kliniska examination i professionskunskap. Professionskunskapen innefattar bland annat de praktiska moment som en sjuksköterska förväntas kunna, som att ta blodprov, blodtryck, sätta kateter, iordningställa dropp osv. Dessa examinationer brukar alltid vara de mest pirriga. Flera personer sitter alltså och bedömer om du utför slumpvis vald uppgift korrekt. Dessutom filmas du. Nervöst? Ja.
 
Men jag klarade det. Känns skönt att ha det gjort. Nu bär det av tillbaka till Västervik där jag ska ha min sista VFU-vecka på intensivvårdsavdelningen. Förresten gick mitt första nattpass bra. Var ju en aning nervös innan. Framåt klockan sex var jag dock tröttisen deluxe och somnade gott när jag väl kommit hem.
 

Det här med nattpass

Idag, torsdag, praktiserade jag 6:45-15:30. På fredag kväll går jag på mitt första nattpass. Nattpasset är 21:00-7:15, alltså den tiden som en annars sover. Vet inte riktigt hur jag ska bära mig åt. Är inte alls rutinerad för sådant här. Kommer ju knappast att orka vara vaken hela natten. Måste alltså sova på dagen någon gång. Borde jag gå och lägga mig nu? Kanske borde lagt mig för länge sedan. Eller borde jag vara vaken superlänge?
 
Google kan säkert svaret. En kan alltid lita på google.

RSS 2.0