Nu tar jag mig ett välförtjänt lov

Igår skrev jag att jag hade en bra dag. Den här dagen har varit, om möjligt, ännu bättre. ALLT ÄR KLART inför LOVET! Är så himla glad men så himla trött att jag inte orkar vara glad. Alla uppgifter är alltså klara PLUS att jag städat hela lägenheten så jag kan lämna den i gott skick och komma tillbaka till ett städad hem i januari. Nu ska jag äta morötter med dipp och se på julkalendern. Är det bara jag eller är inte julkalendern alldeles fantastisk iår förresten? Älskar den!
 
Här är min fina ljusstake som jag fått av mamma. Visst är det fint med en ljusstake i fönstret men att få en när man ska bära packning i en storm är kanske inte optimalt. Dock värt det såhär i efterhand, så tack mamma.

Bra saker

Den här dagen har varit väldigt bra. Jag ska berätta varför, i punkter.
  • Jag hämtade ut min tenta och fick VG
  • Jag har beställt biljetter till John Mayers första Sverigekonsert på tio år
  • Studieuppgift 3 är snart klar
  • Granskningen av en annan grupps studieuppgift snart klar
  • Gruppexaminationen är snart klar
  • Alltså behöver vi kanske bara sitta förmiddagen imorgon och finputsa uppgifterna innan det faktiskt är LOV
  • På lördag åker jag hem till Stockholm igen och får träffa fina familjen
  • Får dessutom fira jul snart

Livet är fint.


Reflektion kring begreppet vård

Varje vecka den här kursen har vi skrivit reflektioner som sedan ska diskuteras i grupp. Detta är en reflektion jag skrev som jag tyckte blev intressant.

 

Ordet vård är ett väldigt centralt idéhistoriskt begrepp inom vårdvetenskapen. Det är ett ord som ofta är anknutet till sjuksköterskor, vars generella och huvudsakliga uppgift är att vårda patienter. Nationalencyklopedin definierar begreppet ”vårda” bland annat som ”bry sig om”. Därför vill jag påstå att sjuksköterskorna endast är en liten del av de människor som vårdar andra. Är det inte så att alla människor vårdar varandra?

 

Vi människor vårdar personerna i vår närhet. Vi gör vad vi kan för att de vi bryr oss om ska må bra. Vet vi till exempel att en vän på något sätt har det svårt försöker vi så gott det går att främja vännens välmående, precis som sjuksköterskan vill främja patientens välmående. Förutom att vårda varandra så vårdar vi även andra saker, som exempelvis hemmet eller karriären, för att vi bryr oss om hur vi bor eller vad vi jobbar med. Vi vårdar våra liv hela tiden. Kanske vårdar vi alltid något – en sak, en person eller oss själva.

 

Varför vårdar vi varandra? Är det för att vi vill bli vårdade tillbaka? Eller hjälper vi andra för att själva må bra? Jag vet att jag mår bra av att hjälpa andra. Jag känner mig som en god medmänniska när jag vet att jag hjälpt någon annan. Är handlingen då självisk? Eller är det medmänsklighet? Eller kanske båda två?

 

Medmänsklighet ser jag som förmågan att kunna sympatisera med andra människor och därmed hjälpa dem. En medmänniska skulle jag därför definiera som någon som bryr sig om människorna runt omkring. Alltså en människa som vårdar andra.

 

I sjuksköterskeutbildningen lär vi oss hur vi ska vårda andra och inta ett vetenskapligt förhållningssätt till det vi gör. Vi lär oss på så sätt hur vi ska bry oss om andra, med en vetenskaplig grund. Kan man därför säga att vi utbildar oss till professionella medmänniskor?


Nytt ord: Sjungrig

 
Det här tänkte jag ju skriva om för ganska länge sedan men glömde bort mitt genialiska ord. Kom på det först nu igen när JAG VERKLIGEN ÄR SJUNGRIG! Ni vet när man är så hungrig att magen skriker? Så är det! Fast istället är jag så sjungrig att hela kroppen skriker. Får ta mig en liten abstinenssläckare ikväll för att slippa spricka.
 
 
Jag fick i alla fall fina kommentarer i augusti som går att trösta sig med nu i december till och med. Det är bra. Dessutom känns det som att pluggandet ligger i fas och snart är det faktiskt lov. Så himla skönt det ska bli!
 
Och sedan när sjungrig kommer med i ordlistan, kom ihåg vart ni såg det först.

Lucia är min favorithögtid

På fredag är det den trettonde december, och vi vet ju alla vad detta innebär. Jag älskar allt som har med Lucia att göra. Den där känslan innan ett luciatåg. När man tränat tillsammans och längtat i flera veckor efter att äntligen få vara en del av det härliga luciatåget. Jag älskar känslan under tiden. Allt är så stilla och fint. Att få sjunga bort kylan och mörkret för en stund. Alla tända ljus, gröna kransar och lussebullar. Är det inte underbart?
 
Hela mitt liv har jag varit med i minst ett luciatåg varje år. Jag tänkte på det härom dagen. Rangordnade åren efter varandra och jo, varje år sedan jag blev medveten om att lucia fanns. Antingen har det varit luciatåg i skolan eller med fina kören, eller båda två faktiskt. Men.. i år blir första lucian utan att vara med i ett luciatåg. Det känns ledsamt.
 
Ett luciatåg i en julkonsert för inte allt för länge sedan men ändå inte går precis

RSS 2.0