Reflektion kring begreppet vård
Varje vecka den här kursen har vi skrivit reflektioner som sedan ska diskuteras i grupp. Detta är en reflektion jag skrev som jag tyckte blev intressant.
Ordet vård är ett väldigt centralt idéhistoriskt begrepp inom vårdvetenskapen. Det är ett ord som ofta är anknutet till sjuksköterskor, vars generella och huvudsakliga uppgift är att vårda patienter. Nationalencyklopedin definierar begreppet ”vårda” bland annat som ”bry sig om”. Därför vill jag påstå att sjuksköterskorna endast är en liten del av de människor som vårdar andra. Är det inte så att alla människor vårdar varandra?
Vi människor vårdar personerna i vår närhet. Vi gör vad vi kan för att de vi bryr oss om ska må bra. Vet vi till exempel att en vän på något sätt har det svårt försöker vi så gott det går att främja vännens välmående, precis som sjuksköterskan vill främja patientens välmående. Förutom att vårda varandra så vårdar vi även andra saker, som exempelvis hemmet eller karriären, för att vi bryr oss om hur vi bor eller vad vi jobbar med. Vi vårdar våra liv hela tiden. Kanske vårdar vi alltid något – en sak, en person eller oss själva.
Varför vårdar vi varandra? Är det för att vi vill bli vårdade tillbaka? Eller hjälper vi andra för att själva må bra? Jag vet att jag mår bra av att hjälpa andra. Jag känner mig som en god medmänniska när jag vet att jag hjälpt någon annan. Är handlingen då självisk? Eller är det medmänsklighet? Eller kanske båda två?
Medmänsklighet ser jag som förmågan att kunna sympatisera med andra människor och därmed hjälpa dem. En medmänniska skulle jag därför definiera som någon som bryr sig om människorna runt omkring. Alltså en människa som vårdar andra.
I sjuksköterskeutbildningen lär vi oss hur vi ska vårda andra och inta ett vetenskapligt förhållningssätt till det vi gör. Vi lär oss på så sätt hur vi ska bry oss om andra, med en vetenskaplig grund. Kan man därför säga att vi utbildar oss till professionella medmänniskor?
