Tack för att ni finns
Jag har nu påbörjat kursen Människans anatomi och fysiologi TVÅ. Jag har läst så himla mycket om kroppen de senaste veckorna, och kommer att fortsätta göra det ett tag. Det är väldigt intressant och spännande. Tänk så mycket det är som kroppen kan göra. Hur kan folk vara så missnöjda med sina kroppar när den fungerar så himla bra? Faktum är att ju mer jag läser om kroppen, desto mer tacksam blir jag. Min kropp är ju helt fantastisk! Det är så mycket som den kan fixa på egen hand, utan att jag behöver lyfta ett finger, och när jag vill lyfta ett finger så fixar den det också! I det här inlägget vill jag lyfta fram några vardagshjältar, som sällan får någon uppskattning.
Tack till:
- lymfkärlen för att ni tar upp överbliven vätska som kapillärerna tappar på vägen runt i blodbanan. Tack för att ni släpper tillbaka vätskan i blodbanan igen, där den ska vara.
- AV-knutan i hjärtat, för att du ser till att vänster kammare fylls ordentligt med blod innan det pumpas ut i kroppen.
- den glatta muskulaturen runt arteriolerna för att den ser till att alla organ får exakt rätt mängd syrerikt blod genom att justera arteriolernas diameter.
- alla flimmerhår och slemhinnor i mina luftvägar för alla ondskefulla bakterier ni räddat mig ifrån.
- mina lymfocyter i blodet som, så snabbt som möjligt, ser till att alla sår jag haft (och kommer få) slutar blöda.
- struplocksbrosket för att du pressas ned över struphuvudets ingång varje gång jag sväljer. Det är så himla skönt att slippa få mat ned i luftstrupen.
- de inre interkostalmusklerna för att ni finns där och hjälper till med utandningen när jag blir andfådd.
- mitt myelin på mina nervceller som ser till att jag känner av smärta, tryck och beröring så himla snabbt.
- kranialnerv nummer sju för att jag kan höja och sänka mina ögonbryn precis som jag vill.
Jag älskar er. Allihopa.
Kommentarer
Trackback
