Det gör ont i hjärtat att missa föreställningar
Första dagen jag kom till skolan berättade lärarna att vi skulle ha en föreställning om en vecka. Vi jobbade den veckan med att sätta ihop en föreställning som skulle ha med 70-talet att göra, den skulle innehålla vissa repliker, någon form av rörelse och musik. Vi fick bara använda oss utav de saker vi fick, vilket var pantburkar och en påse makaroner typ. Mamma var sjuk, men jag smittas sällan så jag kramade henne ändå, som jag brukar göra. På tisdagen kände jag mig sjuk, men jag visste att om jag inte kom till skolan skulle jag bli kickad från gruppen eftersom de behövde gå vidare med arbetet.
Jag klarade mig relativt bra den dagen men på eftermiddagen när jag kom hem var jag heeeelt slut. Den natten sov jag i princip ingenting. Jag gick till skolan på onsdag iallafall men på eftermiddagen var jag helt dosig av min höga feber och somnade på en madrass som jag inte borde ha somnat på. Då gick jag hem. Vårt fina grupparbete ställdes in, men det var inte enbart mitt fel. Det var två andra i gruppen som inte kom. På torsdagen, på själva uppspelet, kom jag som support till min grupp. De var nämligen presentatörer istället. Vi invigde showen med att sjunga Knocking On Heaven´s door och jag gjorde en stämma. Det var ungefär det jag orkade. Jag tog fina bilder på föreställningen som ni ser. Ser ni inte? Ojdå.. bilderna är inte på datorn än. Jag lägger in dom när jag är redo.
