Elin Jansson

Igår var tevligt. Konserten var underbart FAST vi blev bortglömda och FAST jag är väldigt väldigt vädligt hes. Igår var det svårt att höra vad jag sa efter konserten. Idag kan man inte höra. Det kommer inte ut något ljud alls. Det blir charadspråket för Elin denna dag.. och kanske imorgon med men snälla INTE på måndag. Jag hoppas att jag kan vila ut min röst dessa två dagar så att jag kan få visa vad jag går för på konserten i skolan. Jag vill sjunga två raders solo ur "Drinkin' water/Agua de Beber", köra på "Malaika" och till och med sjunga den töntiga "Oye como va"-låten! Hoppas hoppas hoppas!

Iallafall så skulle jag berätta om igår. Vad duktiga afrikanerna var! De var bara tio med lät som minst 30 (och det var bra). Det lät precis som på skivan också. Och de verkligen bjöd på sig själva. Vilka danser! Vilka moves! Mmhmhmhm I LIKE IT! Triple and Touch var också bra. Det var roliga och duktiga på scen men glömde bort var vår kör hette... och så fick vi aldrig chansen att visa hur bra vi egentligen är. Ungdomarna från skolan förstörde fan. Oj, vad negativ jag är.. men de pratade ju hela tiden och sjung falskt och såg helt döda ut. Ingen energi alls! Nu ska jag sluta vara negativ, eller nej, det kommer antagligen något mer såsmåningom. Lunchen var spännande. Det var näringsrik, tror jag. Vi fick köpa lunchkuponger på Suptopia. Vi åt och sedan var första konserten för skolor. Vi hade bara gått igenom låtarna. Ingen ordning och inga moves. Vi visste inte alls vad som skulle hända. Ändå var det inte nervöst. Det kändes inte ens som en konsert. Bara något rep. Konserten var iallafall kort. Min röst höll. Jag var stolt över det. Man anstränger tydligen rösten minst när man sjunger (om man har tekniken) och mest när man viskar. Det var något nytt.

Efter skolkonserten var det tre timmar ledig tid. Magda och jag övervägde att dra till Huddinge och hälsa på Stoff och Erika men det fanns en risk att vi inte skulle hinna tillbaka. Vi funderade också på att dra till min skola, men det kändes så dumt att åka till skolan när jag tagit ledigt, även fast de hade viktiga rep till på tisdag. Vi åkte tunnelbana och köpte billigare choklad. Det var länge sedan jag åt choklad, men jag har inte varit sugen heller. Det är ju jättebra! Jag var helt beroende förut, men nu? Nej. Jag orkar inte en hel 200g marabou själv nu. Visserligen orkar jag den men då äter jag bara för att den ligger där och finns. Vi gick tillbaka till Suptpoia när vi åkt tillbaka med tunnelbanan. Det var hemskt! Det snöade, det blåste och det var kallt. Vi pausade halva vägen och gick in bland några hus där det inte blåste lika mycket. Där mötte vi hemskunskapsläraren jag hade när jag gick i fyran och femman. Magda hade henne hela grundskolan. Hon bodde tydligen där. Vi pratade en stund. Hon frågade om vi ville komma upp en stund men vi tackade nej.

Vi kom tillbaka och åt lite grann, pratade men alla och gjorde oss vackra inför nästa konsert. Den var längre och min röst höll inte. Den sprack iallafall inte, men ibland kom tonerna inte ut. Tänk så det kan gå. Det var grymt kul iallafall. Vi släppte loss där uppe på scenen. Man får släppa loss när man står längst bak.. även om man står på en scen. Det kändes bra, och sålänge det känns bra kan man få släppa loss var man vill. Jag var helt slut efteråt. I publiken satt mamma, syster och Gunilla och Rei som är två bekanta till vår familj. De var mycket imponerade! "Melodifestivalen, släng dig i väggen!" sa Rei. HAHA :D Jag lät helt jättehes, men det gjorde iallafall inte ont. Backstage pratade vi med lite arfikaner. Det var skoj, fast jag var tvungen att gå. Jag packade snabbt ihop mina grejer och sade hejdå. Jag tog inga bilder som jag hade lovat mig själv att göra. Visst tog jag bilder men inga på scenen, arfikanerna eller Triple and Touch. Typiskt... men bilder kommer anyway


Afrikanerna sjöng för oss. Jag rös <3


Magdalena äter mat


Elin äter mat


Tunnelbanan



Vackra konstverk på en anslagstavla


Magda tog många vackra bilder med min kamera men valde den här just för att den är sååå awesome <3