Stormen jagade mig
När vi mellanlandar i Köpenhamn efter vår Londonvistelse hör vi något om en storm i England. Vadå storm liksom? Det var lite blåsigt kanske men skulle knappast kalla det storm. Stormen är på väg till Sverige tydligen. Det märker jag när jag tar bussen från Stockholm mot Kalmar. Det regnar konstant och plötsligt stannar vi för att stora tallar blåst ned på motortrafikleden. Tydligen är Ölandsbron avstängd och det blåser 25 m/s vilket egentligen inte säger mig någonting.
Till slut kommer vi i alla fall fram. Blåsten är då nere i 17m/s och JÄÄÄÄVLAAAR VAAAD DET BLÅÅSER! Håller på att blåsa bort. På riktigt. Den korta sträckan mellan bussens hållplats och bussterminalen tar lång tid att gå. Får kämpa med all min kraft för att ta mig framåt med min packning fladdrande i vinden. Tappar jag greppet om påsarna kanske jag inte hinner ifatt dem igen. Läser att flera flyg från England ställts in. Tur att jag hann före stormen i England, men sedan hann den ikapp. Nu har jag inget varmvatten. Vet inte om det beror på stormen men det var inte kul att duscha imorse. Fick mig ett ordentligt uppvaknande.
John Mayer del 3
Okej jag tror att jag är klar nu. Nu kan jag gå vidare i livet med detta fina att lägga i förvaring någonstans och plocka fram när det behövs.
John Mayer del 2
Fick en liten aha-upplevelse när vi skulle gå in på Wembley. Det finns TVÅ Wembley - Wembley Arena och Wembley Stadium. De ligger bredvid varandra. I Wembley Arena går det in cirka 12 500 människor medan Wembley Stadium tar upp emot 90 000. Lite skillnad sådär.
Konserten var på Wembley Arena. Jag hade läst om Wembley Stadium. Alltså var jag betydligt närmare John Mayer än jag hade väntat mig. Hade bokat platser sist av alla och hade plats längst bak i ett hörn (men fett värt ändå liksom) så blev ju positivt överraskad av att jag faktiskt kunde SE honom.
Såhär sjukt bra bilder kunde jag ta.
Jag har sett John Mayer med mina egna ögon
Nu skriver jag för första gången efter att ha sett John Mayer live. Vi snackar PÅ RIKTIGT live nu verkligen och inte bara den dvd:n med livekonserten Where the light is (som för övrigt är sjukt bra, så titta och lyssna nu!). Ja, vad kan jag säga. Det var magiskt, som väntat. Grät från början till slut ungefär. Liksom "ååh... nu.. nu börjar deeet!", "ååh nu är det den hääär låten" och "ååh nu sjöng han sådär som bara haan kaaan". Så himla himla sjukt bra var det.
I hemlighet hade jag önskat tre låtar. Dessa tre låtar spelades. Lycka eller vad? Här går det att läsa om konserten. Jag länkar en låt som spelades, så ni kommer i stämning.
Kommer behöva skriva av mig mina John Mayer-känslor så det blir några inlägg om denna fantastiska musiker här, i snabb följd. Lägger förresten alla inlägg i kategorin Högtider, för det känns lite så.
En långhelg i London väntar
Alldeles strax ska bege oss mot Arlanda och sedan ta flyget till LONDON! Jag har skrivit klart instuderingsfrågorna till de föreläsningar jag missar och det var lycka när jag märkte att det bara var 43 frågor istället för 86 (för läraren hade lagt upp samma dokument två gånger). Liksom FLOW! Jag kan alltså känna mig alldeles ledig hela långhelgen och bara njuta av den nya staden och det faktum att jag och John Mayer kommer vara i samma rum (ett väldigt stort rum visserligen..) och att jag kommer höra honom sjunga LIVE!
Mina känslor inför London från representeras via den här bilden, som visserligen är gammal, men jag tycker den beskriver hur det känns.
Bussresa + spotify = lycka
Jag åker just nu en så himla fin bussresa. Jag kan inte göra annat på bussen än att sitta på min plats, titta ut på ett mörkt Sverige och lyssna på musik. Ingenting annat tar min uppmärksamhet. Det var så länge sedan som jag bara kunde sitta och göra exakt det här. Så länge sedan att det kommit massor med nya album som jag inte hunnit lyssna igenom. Tänk så mycket bra musik det finns. Och tänk så bra att spotify finns. Det är mina mest värda spenderade nittionio kronor i månaden.
Man hinner lyssna igenom många album mellan Kalmar och Stockholm. Dessa fem timmar och fyrtio minuter ger mig tid att lyssna på James Blunt, Maria Mena, Veronica Maggio, Sara Bareilles och (såklart) John Mayer som alla släppt fantastiska album de senaste månaderna. In och lyssna!
Tack för att ni finns
Jag har nu påbörjat kursen Människans anatomi och fysiologi TVÅ. Jag har läst så himla mycket om kroppen de senaste veckorna, och kommer att fortsätta göra det ett tag. Det är väldigt intressant och spännande. Tänk så mycket det är som kroppen kan göra. Hur kan folk vara så missnöjda med sina kroppar när den fungerar så himla bra? Faktum är att ju mer jag läser om kroppen, desto mer tacksam blir jag. Min kropp är ju helt fantastisk! Det är så mycket som den kan fixa på egen hand, utan att jag behöver lyfta ett finger, och när jag vill lyfta ett finger så fixar den det också! I det här inlägget vill jag lyfta fram några vardagshjältar, som sällan får någon uppskattning.
Tack till:
- lymfkärlen för att ni tar upp överbliven vätska som kapillärerna tappar på vägen runt i blodbanan. Tack för att ni släpper tillbaka vätskan i blodbanan igen, där den ska vara.
- AV-knutan i hjärtat, för att du ser till att vänster kammare fylls ordentligt med blod innan det pumpas ut i kroppen.
- den glatta muskulaturen runt arteriolerna för att den ser till att alla organ får exakt rätt mängd syrerikt blod genom att justera arteriolernas diameter.
- alla flimmerhår och slemhinnor i mina luftvägar för alla ondskefulla bakterier ni räddat mig ifrån.
- mina lymfocyter i blodet som, så snabbt som möjligt, ser till att alla sår jag haft (och kommer få) slutar blöda.
- struplocksbrosket för att du pressas ned över struphuvudets ingång varje gång jag sväljer. Det är så himla skönt att slippa få mat ned i luftstrupen.
- de inre interkostalmusklerna för att ni finns där och hjälper till med utandningen när jag blir andfådd.
- mitt myelin på mina nervceller som ser till att jag känner av smärta, tryck och beröring så himla snabbt.
- kranialnerv nummer sju för att jag kan höja och sänka mina ögonbryn precis som jag vill.
Jag älskar er. Allihopa.
Mina köksluckor
Jag har ju inte visat hur jag bor än! Blir så fruktansvärt rosenrasande över mitt själviska jag. Är det liksom bara jag som ska få njuta av det vackra som min första lägenhet har att titta på? Nej just det. Här får ni därför se mina köksluckor.
Detta är åtminstone sju av nio luckor. Det gick inte att få alla på bild.
När man inte tagit sitt ansvar, och inte visat sitt nya hem (som faktiskt alla som bloggar MÅSTE göra), är det bäst att göra det man borde gjort PLUS något mer, för att undvika slagsmål. Det ska jag göra nu. Jag ska ge er en smart pluggteknik.
- Skriv lappar med en fråga, relaterad till det ni vill lära er, och med svaret på baksidan.
- Klistra upp lappen på ett skåp.
- Varje gång du ska öppna skåpet måste du läsa en lapp först (med undantag för när man har väldigt bråttom).
- Om du inte kan svaret låter du lappen hänga kvar till en annan gång.
- Om du KAN svaret kan du slänga lappen. Då behöver du den inte längre. Då är det bättre att göra plats åt en ny lapp.
Kul att jag ska lära andra hur man pluggar när jag själv inte ens vet om jag får godkänt på tentan. Verkligen sååå kul. Jag får väl återkomma med om denna studieteknik fungerade eller ej.
Efter första tentan
I lördag hade jag min första tenta någonsin. Jag har läst kursen Människans anatomi och fysiologi inklusive mikrobiologi I. Helt galen var den. Jag har pluggat så himla sjukt mycket! Ändå hann jag liksom inte igenom allt jag skulle läsa så satt på fredagen och började fundera på hur hemskt det egentligen skulle vara att bli telefonförsäljare. Nu är tentan i alla fall gjord och jag känner mig hyfsat nöjd med min insats. Behövde inte skämmas när jag lämnade in den. Vi får se var lärarna tycker dock.
Jag har fått odla lite bakterier också.
Dessa fanns under min sko. Visst är världen äcklig?
Imponerande sångerskor
Jag tentapluggar som en galning. Det är inte helt omöjligt att jag pluggat mer hittills den här hösten än jag gjort under hela mitt liv. Nu har jag dock en kort paus och tar tillfället i akt att beundrar några sångerskor. Här kan ni få beundra också:
Kan knappt andas när hon tar i sådär mycket.
Visst, en söt liten låt.. ingen speciell tänkte jag när jag hörde den första gången.
Låten börjar. Min tankegång: Jaha.. ska jag byta eller? Hm undrar om tvätten är klar..
Sedan kom refrängen. Min tankegång: VAAAAAD HÄNDE PRECIS?!!!!?
Tänk om man hade en sångteknikskunskap som hon har.. åh
