Elin Jansson

I konsertlokalen Debaser, Medis som verkar rymma max 950 personer stod vi ett gäng och väntade på bra musik. Jag och Natalie fick fina platser och stod precis bakom första raden. Jag förvånades över den blandade publiken. Många var i min egen ålder, vissa lite äldre och bredvid oss stod ett gäng män i 35-årsåldern. Ryggen värkte av att stå så länge som vi gjorde.

 

När lokalen äntligen släcktes ned och bakgrundsmusiken fadade hade jag börjat bli trött och lite bitter över hur länge vi skulle behöva vänta. Dessa känslor bytte dock snabbt ut mot total hänförelse så fort Maria öppnade munnen. Hur är det möjligt att kunna sjunga lika bra som på skivan när melodierna är så kluriga och livfulla? Tårarna gick såklart inte att hålla tillbaka, vilket jag anat skulle hända (är väldigt svag för livemusik överhuvudtaget) så jag hade förberett mig med näsdukar nära till hands. Men inte visste jag att tårarna skulle komma så snart. Och inte visste jag att hon skulle öppna med "Good God" som är så skör och ärligt skriven. Glömde bort att andas. Istället fylldes bröstkorgen med alla möjliga känslor i de höga tonerna under "AAAJ AM SORRY, PLEEAASE FORGIVE ME". Lyssna här.

 

Good God följdes av Good and Bad som var mitt personliga önskemål för kvällen. Har alltid haft väldig tur med önskelåtar på konserter för övrigt. Himla glad för den "egenskapen". Och när ens önskelåt kommer så fylls åtminstone jag med ett sådant glädjerus i hela kroppen att få saker kan överträffa det. Fantastiska låtar följdes av fler fantastiska låtar och mellansnack som gick rakt in i hjärtat. Maria pratade mycket om att tycka om sig själv och att själv inse att DU DUGER som du är. Den påminnelsen är nödvändig för en sjuksköterskestudent som snart tar examen ska jag säga er.

 

 

En annan sak som fascinerat mig är mina egna funderingar kring vad männen bredvid oss hade där att göra. Min upplevelse av Maria Menas musik är att den är väldigt känslofylld. Hade de gått fel? Jag skäms såklart efteråt nu när jag sett att männen grät och sjöng med lika mycket som jag. Jag som själv tycker att jag är en relativt fördomsfri människa. Det är ändå en härlig känsla när en kommer på sig själv med föreställningar om hur saker är och sedan ha helt fel. Det blir en lärdom.

 

 

Någon har laddat upp videoklipp från denna underbara kväll. Ljudet är sådär men tycker ändå att det ger en bild av hur bra hon är. Och jag kan minnas tillbaka hur det var att stå där framför henne.

Förra måndagen rockades sockorna precis som förra året. Iår fick jag ihop tre par sockrockningar. 

Förra helgen satte jag mig på bussen och åkte på en 5,5-timmars resa norrut till huvudstaden. Jag hade köpt två biljetter till Maria Menas spelning för flera månader sedan utan att riktigt veta vem jag skulle gå med. Visste bara att jag behövde gå. Jag behövde ha något att se fram emot mitt i all pluggstress och framtidsångest. Tror det är viktigt att ha något att längta till när massa annat känns hopplöst. Fick också träffa fina familjen, äta god mat och bli ompysslad på det sätt som en lär sig uppskatta på ett annat sätt när en inte längre bor hemma.

 

Jag gillar vår tvättstuga. Den är varm, hyfsat fräsch och gör kläderna rena. Sedan har den också andra egenskaper som jag värdesätter högt, nämligen bra akustik. Dessutom går det att sjunga högt utan att bli störd och utan att störa. Det är också en tvättstuga som en blir väldigt sjungrig i. Vill faktiskt påstå att det är stört omöjligt att inte sjunga därinne. Därför kombinerade jag två nyttigheter den senaste tvättiden. Medan tvätten snurrade i maskinerna plinkade jag på synten och skrev en låt. Kan hända att jag någon gång bokar tvättstugan utan att ta med någon tvätt ens.

 

En morgon i februari tog jag mig in till Kalmar med cykeln. Dock ej cyklande. Cykeln hade punktering och behövde läggas in på cykelsjukhuset. Då jag aldrig pysslat med varken något lagande eller bytande av cykelslang så fick helt enkelt någon mer erfaren äran att omhänderta min kära tvåhjuling. Promenaden är ungefär en mil lång och jag hade turen att pricka in den mest soliga dagen på hela veckan. 

 

 

När jag dagen efter skulle hämta ut cykeln och förklarade hur den såg ut fick jag kommentaren "åååh det är ju den där fina och välskötta". Blev då lite rakare i ryggen och varm i hjärtat, för visst är det den. Och så fick jag se den fina, välskötta och nu lagade cykeln och kan tänka mig att det känns ungefär som att hämta sitt barn på förskolan. Nu cyklar jag nästan varje dag och äntligen är gruset borta också (bästa vårtecknet!).