Där de härliga lagrarna gro

Jag har haft mösspåtagning idag! TAGGA! Vi sjöng studentsången. "Sjung om studentens lyckliga dag!". Det var kul. Vi bjöds på chips och dryck med ciderkaraktär. Ettorna och tvåorna kom och nallade massor. Vi fick inte nalla förra eller förrförra året. Orättvist. Alla var jättefinklädda. Det kändes som skolavslutning. Fint väder vad det också! Jag var inte finklädd. Jag hade inte riktigt fattat att man skulle vara det. Nu är jag iallafall finklädd. Jag ska iväg till Elli som faktiskt tar studenten idag. Fett tidigt! Jag ska fika lite snabbt och sedan ska jag vidare och grilla med några fina vänner.


Mössan är påtagen

The Worlds Children's Prize for the Rights of the Child

Idag var det den årliga prisutdelningen av rubriktexten. En del av min kör och en del av den yngre kören var med och sjöng lite grann. Vi var även med på 10årsjubeléet som jag skrivit om här och här. Det var en heldagstillställning på Gripsholms slott. Det var en jättefin dag. Vi samåkte till Mariefred och var samlade nio på morgonen. Vi träffade en trevlig Israelbo (?) som ville lära sig hur man sade getost. Sedan sjöng vi upp.

Vi sjöng tre låtar udner dagen. Song of Hope i början innan drottning Silvia kommit in. Sedan sjöng vi En värld av vänner som är typ themesången. Vi hade pluggat på den portugisiska versen jätteordentligt och så behövde vi inte sjunga den. Typiskt. Sedan sjöng vi Ninas brudmarsch under middagen.


Nu vet jag vad jag ska vara

studentskivan med tema Bokstav B ska jag vara BLOTTARE! Fett kul. Jag har nu bestämt hur jag ska se ut. Det kommer att bli FANTASTISKT!


Den här bilden fann jag när jag googlade på blottare.
Gör er själva en tjänst och låt bli att googla.

Min sista påsklovsdag någonsin

Imorgon börjar skolan igen. Superskoj. Jag har iallafall haft ett underbart lov. Man kunde inte ha önskat sig ett bättre väder! Jag har lekt sommarlov för fullt. Idag har jag och Magda cyklat iväg och haft en liten picnic i en park. Supermysigt! Jag har varit massor på gymmet. Jag märker faktiskt redan skillnad på både armar och ben. Det ger mig motivation till att fortsätta. En god spiral (:

Imorgon ska jag på Ellis studentskiva. Det är tema Bokstaven B. Man kan alltså klä ut sig till saker på B. Björn, Bebis, Barbapapa, Bonde, Barbie, Bolibompadraken... osv. Man kan även vara Beige, Blå, Bajsbrun (eller bara brun nu när jag tänker efter). Kul va?


De små fina texterna

All you need is love, is a lie cause
We had love but we still said goodbye

I'll check the weather wherever you are
Cause I wanna know if you can see the stars tonight


En riktigt glad påsk på er



Nu är allt fult påskpynt framme. De där fula kycklingarna som man gjorde på fritids i tvåan. Det ni ser är mitt egengjorda påskpynt. Jag har såklart inte gjort brickan och korgarna men resten är ihoppysslat från dagis och uppåt. Jag spanade in mammas påsklåda. Stackars föräldrar som måste spara och låtsas bli glada för alla "kycklingar". Jag hittade en skitful som min syrra hade gjort.. HAHA! Jag säger det igen; Stackars föräldrar.

Fast jag gillar mitt påskpynt. Det ger mig minnen. Jag kommer ihåg när jag gjorde de flesta.
Nu ska jag äta godis! Fast det har jag iofs gjort konstant sedan i lördags. Jag kan typ inte sluta. Inte förrän godiset är slut (för då går det ju inte liksom). Pappa köpte 3 kg när det var extrapris (fast pappas godissmak är inte den bästa men allt med socker går ner typ) Stackars mina tänder.

Elin och Natalie på Hallonberget

Vi tog massa bilder. Det här är inte ens hälften. Det var svårt att välja bort bilder. Därför blev det så många. Det blåste en massa som ni ser. Både härligt och jobbigt!


































Fina pappa

Pappa: God jul! Nej. God påsk. God påsk? GLAD påsk.

Det är lika bra att slänga dem

Alla har vi sådana där strumpor och underkläder som både är fula och obekväma. Man använder dem liksom bara för att de ska gå sönder någon gång. Har ni sådana eller det kanske bara är jag? I alla fall.. av någon anledning så går de där plaggen aldrig sönder ändå. Bara de favoritstumpor som går sönder i hälen eller ens favorittrosor som sömmen spricker i, och då blir man sur på de fula och obekväma plaggen för att de aldrig går sönder. Det är nästan så att det är deras fel att favoriterna pajar. Jag tänkte på det idag. Varför sparar jag ens fula och obekväma plagg? Ingen mår bra av konstigt sittande kläder. Ingen vill ha fula kläder, även om strumpor och underkläder inte syns speciellt mycket. Det känns ändå. Det är lika bra att slänga dem, även om de inte har gått sönder. Det ska jag göra nu. Då kanske det blir lite mindre irritation i livet.


Strumpor när de är som bäst

Och lovet har inte ens börjat än

Nu är det söndagkväll och jag satte på datorn klockan tolv vilket var väldigt onödigt. Nu fastnar jag säkert här ett tag. Typiskt. Jag tänkte iallafall berätta om min fina helg.

I fredags var jag ledig från skolan. Alltså får jag ett extra långt lov. Inget man säger nej till. På min lediga dag var jag ute i den varma solen och oljade in verandan. Jag jobbade på riktigt bra. Jag tvättade även de trädgårdsmöbler som jag hann med innan jag skulle iväg på bio med Erika. Bara. Trodde jag. När jag kom fram så var Christoffer där helt plötsligt! Vilken trevlig överraskning! Erika hade glömt berätta att Stoffe skulle med XD Stoffe läser förresten min blogg. Det är det inte många som gör. HEJ STOFFE! :D Vi såg I am Number Four. Bra film! Absolut sevärd.

I lördags skulle jag iväg och gymma men kortet funkade typ inte.... så jag fick gå hem igen. På måndag ska jag dit och klaga. Jag deppade dock inte för det utan var ute och tog vara på solen även denna dag. Jag oljade in möblerna som jag tvättade dagen före. Sedan krattade jag massa löv och var på sopstationen och slängde flera säckar med löv och kvistar. Jag solade lite grann sen. Jag hoppades på att få en liten bränna med det har tyvärr inte hänt. På kvällen åkte jag, mamma, pappa och syster iväg till Stadsteatern och såg deras uppsättning av HAIR. Jag har skolkamrater som är statister i föreställningen. Coolt va? Det var dock inte därför vi såg den. Musik är ju fantastisk.

Idag, söndag, var jag hos Natalie. Vi gick en trevlig promenad och tog massa fotografier som såsmåningom lär hamna här. Vi solade lite och jag tror att jag kan se en minirand från linnet nu. Woho! Vi såg I rymden finns inga känslor och så spöade jag Natalie i Schack. Det var längesedan jag spelade brädspel. Så länge sedan att jag inte riktigt visste vad taktik var sist. Nu vet jag det.

Imorgon ska jag städa mitt rum hade jag tänkt. Det behövs. Vi får se hur det går.

Lite sent ute till beach 2011 dock

Idag köpte jag ett gymkort! Även jag har följt strömmen angående träning. Jag köpte kort på fitness24seven. Jag binder mig till dem i ett år och betalar 169 kr/månad. Bra deal tycker jag. Gymmet var mycket fräscht och jag bor precis i närheten av ett. De har öppet dygnet runt, så jag kan gå till halv fem in tha morning om jag vill. Det är fingeravtrycksläsning. Fett hi-tech! Jag och Natalie, som också köpte gymkort, tränade idag också. Det kändes superkul! Det var inte alls meningen imorse, men spontanitet är bara mysigt. 

Visserligen är ett år väldigt lång tid. Kan hända att jag tappar lusten, men jag tror att jag är tillräckligt mån om mina pengar att jag kommer gå dit just för att jag betalar. Dessutom kan vi peppa varandra, jag och Natalie (: Det kommer att göra mig gott. Jag har faktiskt väldigt dålig kondis till exempel. Förhoppningsvis blir den bättre. I hela mitt liv har jag kunnat äta vad jag vill utan att det märks ett dugg. Jag har bara växt på längden hela tiden. Helt plötsligt är det inte så längre. Gymmet kanske kan göra något åt det.

För att hedra det bästa laget

Introlåten! Sämsta tonarten tyvärr haha :(


Också ganska underbart :') <3 
Förstår ni vad jag menar med dålig tonart?

Hungriga som vargar vi SM-GULD tog

ÅH FÄRJESTAD ÅH FÄRJESTAD! Jag såg precis en not so spännande match. Första perioden slutade 3 - 0 (tror jag?). Andra perioden slutade 3 - 0. Tredje perioden slutade 4 - 1. Åh mina älsklingar! Jag önskar att jag var på matchen. Det hade varit fint. Jag kände stämningen enda ut i tvsoffan. Jag ville vara med och påverka den. Jag kommer ihåg när Färjestad tog guldet 2009. Då satt jag och syrran hemma och hejade, ungefär som nu.

Men... jag bor ju i Stockholm. Hur kommer det sig att jag hejar på ett inte så stockholmskt lag? Min mamma är från Värmland. Hela mammas sida av släkten bor fortfarande kvar. Det är klart att man påverkas. Jag kommer ihåg första gången jag hörde talas om Färjestad. Det var på smfinal 1997 eller 1998. Då blev det guld! Min moster dansade på bordet. Alla var så glada.


Här är mamma, syster och mina mostrar år 2009 (:

Riktigt svår beslutsångest

Vet inte riktigt vad jag ogillar mest. Gruset på marken eller hålet i min sko där gruset kommer in. Det känns som att jag måste bestämma mig.


På tal om hålet i skon som förresten är på undersidan

Såhär såg vägen ut förut när det töade som mest. Om det var blött i gräset? Ja. Det var blött överallt och jag var tvungen att ta mig igenom denna svåra terräng(?). Hålet i skon sög såklart åt sig all fukt i närheten. Det lät "ship ship" i skon resten av dagen.

För lite plats vs. För mycket plats

Jag är precis hemkommen från vårt genrep inför KULTURFESTIVALEN SOM ALLA BORDE GÅ PÅ. Vi har repat till klockan tio på kvällen både tisdag och onsdag. Jag ska bland annat sjunga fyra låtar med ensemblegruppen. Jag är ensam sångerska med sex stycken i "bandet". Ibland är det underbart. Man behöver inte anpassa sig efter någon annans röst. Man är friare på något sätt. När man sjunger flera stycken måste det vara samspelt och ingen får sticka ut mer än någon annan. Det behöver jag inte tänka på nu.

Dock har jag annat att tänka på. Nu, när jag är ensam frontfigur, måste jag hela tiden jobba sceniskt. Jag är inte van vid att ta så mycket plats. Mitt scenspråk är inte riktigt utvecklat. Jag vill ge publiken en bra show men kan liksom inte. Då är det lättare när man är två. Då kan man peppa varandra. Det är värst när man inte sjunger. När det är intro, outro eller gitarrsolo. Vad gör man för att slippa vara i fokus? När man är två kan man iallafall dela på fokuset. Jag ska ändå göra mitt bästa imorgon och på lördag, precis som jag gjorde idag. Det gick jättebra idag förresten (:


Antingen en mördare eller snö

Mina föräldrar var bortresta en vecka förut. Jag nämnde inte det här för då hade kanske någon kommit och mördat mig och syrran eftersom inte mamma och pappa kunde beskydda oss. Hursomhelst fick jag sova själv i det stora huset åtminstone en natt. Inte min favoritsak att göra faktiskt. Första natten jag skulle sova själv började bra. Jag hade en superfin kväll. Jag dansade loss till min underbara John-Mayer-dvd; Where the Light Is på högsta volym. När jag höll på att byta om för natten i mitt rum hördes VÄRLDENS STORA BRAK från övervåningen. Jag kände i golvet och spegeln på väggen skakade.

Min första tanke var jordbävning. Min andra tanke var att en mördare/tjuv diskret försökte bryta sig in genom takluckan men misslyckades och ramlade ned för trappan. Jag stod som förstenad utan att ens våga andas i flera sekunder. Skulle jag kolla läget? Nej det vågade jag inte. Jag skulle säkert bli skjuten i magen så fort jag öppnade dörren. Skulle jag ringa någon? Syrran kanske. Nej, vad skulle hon kunna göra? Brorsan kanske? Han befann sig närmare. Han skulle kunna åka hem och krama mig. Något måste ju ha hänt. Jag tänkte och tänkte. Plötsligt slog det mig att snön på taket säkert hade ramlat ned. Det var säkert det som lät.

Jag vågade ändå inte kolla. Tänk om det inte var det liksom. Jag bestämde mig för att det var snön på taket men var ändå superrädd, trots att jag försökte koppla bort det. Jag lade mig jättetyst i sängen och försökte att tänka på annat. Det gick väl sådär. Jag lyssnade efter konstiga ljud. Det fanns jättemånga konstiga ljud, ska jag säga er. Jag sov knappast något den natten. Jag bara låg och vågade knappt röra mig. Jag var vaken när klockan ringde. När det hade ljusnat vågade jag titta ut. Det var minsann snön som ramlat ner. Det kan man lugnt säga.


Här är högen från taket. Kan ni tänka er vilket brak?

Jag har klippt mig

och så syns det inte ;PpPPpppPp








Mitt första par klackskor blev dubbla

Jag har aldrig ägt ett par klackskor. Jag har aldrig kunnat gå i klackskor. Jag har aldrig haft ett behov av att gå i klackskor. Jag har alltid varit längre än de flesta, både utan och med klackskor. Ser det inte konstigt ut när jag skriver klackskor? Ordet liksom. Ser det inte lite konstigt ut? Jag tycker det. Undrar om jag någonsin har skrivit klackskor på datorn? Nåväl. Nu har jag iallafall skrivit klackskor åtta gånger nu, om jag räknade rätt. (Haha, slår vad om att du som läser kommer att räkna nu.)

Hursomhelst har det heller inte funnits klackskor (nio gånger) i min storlek sedan jag fyllde 13 år ungefär. Eftersom jag är så lång har jag även ganska stora fötter. Det är viktigt att stå stadigt på marken förstår ni, men för kanske någon månad sedan hittade jag ett par klackskor som passade. De passade perfekt och de gick t.o.m. att gå i dem. De var dock inte så höga, men jag värdesätter inte det. Klackskorna var nästan som gjorda för mig. Jag har efter det funderat i många dagar. Ska jag köpa ett par klackskor? Varför liksom? Varför inte? Jag har gått och provat dem ibland för att se om de verkligen passade så bra som jag mindes. För ungefär en vecka sedan bestämde jag mig för att köpa dem. Jag gick in i affären för kanske 28e gången ungefär. Jag visste precis var de stod. Vad upptäckte jag? Just min storlek var SLUT!

Jag dog inombords och frågade i kassan efter närmaste skobutik som kanske hade skorna. Det var jobbigt att ta sig dit utan bil så jag började ge upp. Det kanske helt enkelt inte är meningen att jag ska köpa klackskor, tänkte jag, men idag när pappa och jag tog en sväng runt världen så svängde vi in vid skobutiken. De hade mina skor! Jag köpte t.o.m. två par i olika färger. Jag äger alltså två par klackskor nu för första gången i mitt liv.

Visst är jag redan lång men varför ska det hindra mig ifrån att ha klackskor om jag vill? (:

När Sara Bareielles kickar ass

Love Song


Breathe Again


Scengymnasiets kulturfestival

Nästa vecka har vi bara musik hela veckan. Det beror på att vi har vår kulturfestival från torsdag - lördag. Det är alltid treornas slutprojekt. Det sista som treorna gör. Det kommer att hända allt möjligt. Många inkluderar sina projektarbeten som är av alla möjliga former. Vi ska även uppträda med våra ensembler, små band. Festivalen håller på i tre timmar. När man kommer dit får man ett programblad där man sedan kan välja vad man vill titta på. Det ska bli jättekul! Kom gärna och titta.

Här är tiderna:
Torsdag 14:00 - 17:00
Mest genrep för skolan
Fredag 18:00 - 21:00
Lördag 12:00 - 15:00

Länk till Gratis i Stockholm
........... 
Länk på skolans hemsida
........
Länk på Facebook 

 

Att inte cykla är att gå för långt

Min senaste cykel "växte jag ur" för ungefär fem år sedan. På midsommar cyklade vi till en park och firade. Jag lånade syrrans cykel. Det var JÄTTEKUL att cykla. Det var säkert tre år sedan jag cyklade sist då. Nu när det har blivit vår igen så bestämde jag mig för att köpa en cykel (om pappa betalade såklart... med en students budget har man knappt råd med ett cykehjul). Idag köpte vi en cykel. YAY! JAG HAR EN CYKEL! Den är blå. Åttaväxlad. Jag skulle ha monterat själv för att kunna känna mig händig, men cykelkillen hittade inte den cykel som jag skulle ha på lagret, fast det skulle finnas sex stycken (dags att byta system?) så jag fick ta utställningsexet. Det gjorde inget. Vi hade redan blivit kompisar, jag och cykeln.


Elin på syrrans cykel för några år sedan

Jag tog ett varv runt kvarteret när jag kom hem. Vinden blåste i ansiktet. Håret fladdrade kring huvudet. Det var UNDERBART! Fast jag blev andfådd typ på en gång.. jag får jobba lite på konditionen. I sommar ska jag och syrran eventuellt ta med oss ett tält och cykla runt Mälaren. Coolt va? Eller så tar vi oss en sväng runt Gotland. Det beror på hur mycket vi orkar. På Gotland behöver man inte cykla riktigt runt hela. Man kan cykla lite som man vill. När man cyklar runt Mälaren kan man inte precis stanna i Västerås, som ligger typ åtta mil från där jag bor, och be någon hämta oss. Eller?


RSS 2.0