Kärleken till teknologin
Nu är mitt internet ÄNTLIGEN tillbaka! Hur jag överlevt dessa tre veckor? Jo jag har minsann fördrivit min tid på andra sätt. Förresten låter den där internetbristen värre än den var. Jag har ju faktiskt haft internet i mobilen som jag sparat till superduperakuta tillfällen. Sedan har jag tittat mycket på tv. Dagens tvtittande resulterade i lite punkter jag vill nämna.
- Jag ÄLSKAR if-reklamen! Nej..nej..NEJ..nej..neeeeeeeeej <3
- Halv åtta hos mig måste vara den mysigaste tv-idén i världen. Så fint att främlingar träffas och äter middag tillsammans. Så borde man kunna göra även utan att tv är med och filmar.
- Den främsta nyheten som redovisades idag var utan tvekan supportervåldet och bråket inför en fotbollsmatch i Helsingborg för några dagar sedan. Det var en man som misshandlades till döds. Många intervjuas och det är manifestationer mot våldet på flera platser i landet. Idrottsklubbar för unga visar hur de gör för att motverka framtida våld, åtgärder krävs från regeringen, och olika ordföranden i idrottsförbund säger saker som "Sådant här ska inte få hända." Visst är det som hänt fruktansvärt och jag tycker absolut att den här sortens nyheter förtjänar den uppmärksamhet i tv som de får, men jag funderar på en sak.
Det här. Det sjuka som händer i hela landet (och världen med för övrigt) titt som tätt. Det är helt stört att våldtäkter sker, men det som är ännu sjukare är att de skyldiga FRIAS. När kommer manifestationerna mot våldtäkter? När kommer kraven på åtgärder från regeringen?
När ska det framgå lika tydligt på nyheterna att våldtäkter och kvinnomisshandel inte heller ska få ske?
En försenad födelsedagspresent
Ni vet när man inte riktigt vet vad man ska köpa till någon i födelsedagspresent och skjuter upp det mer och mer tills dagen är där och man skäms och ursäktar sig och säger att presenten kommer snart? Nehe.. men jag vet. En månad för sent gör jag paket av vårt köksskåp.
Vad finns det för spännande härinne tro?
14 burkar ananas
Sambon ÄLSKAR ananas så jag köpte upp ICAs lager. Hoppas bara han inte trycker i sig alla på en dag eller så. Vi får väl se hur länge det finns ananas kvar i skåpet. Han blev glad i alla fall.
Detta händer i skolans datasal
Sitter på universitetet och tittar på det som jag missade på melodifestivalen. Jag har fortfarande inget internet hemma. Det kommer in någon och jag skäms lite över att jag inte pluggar som man kanske borde på skolans datorer. När jag efter ett tag vänder mig om ser jag dock att personen spelar ett onlinespel. Då känns en titt på mello mer okej.
Våffeldagen
Här sitter vi och äter våfflor på våffeldagen. Just när bilden tog så råkade vi göra en spontan skål och le kärleksfullt mot varandra. Inte alls planerat såklart.
Amazing pace
Här är min fina gamla klass när vi sjöng på Högalidsfestivalen i maj. Om några veckor har vi återträff och det ska bli så himla himla underbart att få träffa dem och sjunga med dem igen. Längtar ihjäl mig!
Mitt lokalsinne
Jag har börjat cykla till skolan igen nu när mitt busskort har gått ut. Jag tjänar några hundralappar och får framförallt motion. Dessutom älskar jag att cykla! Min cykel är världsbäst och det ger mig en sådan befriande känsla att få flyga fram genom världen.
Ungefär såhär slutar min cykeltur. Den fykantiga byggnaden ska förställa skolan. De färgade linjerna ska föreställa mina cykelvägar. Nästan hela första terminen cyklade jag som den röda linjen visar, enda tills jag insåg att det var mycket närmare att cykla den blå vägen. Skrattade åt min onödiga ansträngning och kände mig såå smart när jag hittat den nya vägen.
Nu när jag började cykla igen insåg jag att jag fortfarande cyklade en omväg. Skrattade återigen åt mina bristande lokalsinneskunskaper som borde tala om för mig var jag egentligen befinner mig. Nu cyklar jag alltså den gröna vägen. Frågan jag ställs inför är ganska uppenbar. Kommer jag nästa termin att hitta en ännu närmare väg? Kanske kommer min cykeltur till slut bara ta tio minuter istället för en halvtimme.
Melodifestivalens plötsliga avbrott
Jag vet inte varför jag egentligen varit så sjukt taggad inför Melodifestivalen iår. Det kan eventuellt bero på att Clara Henry och Moas man var med. Jag har varit sååå pepp varenda lördag som programmet sänts. Mello är det enda program som jag följt på länge. Det kan ha att göra med att jag inte kan se på tv hemma. Svtplay har alltså varit en trogen vän varje helg.
I lördags var det final. Jag var ensam hemma och hade taggat hela dagen. Jag satte mig framför datorn strax före åtta och kunde inte sitta still. Det pirrade i magen! Jag hade till och med förberett en lista med alla bidrag, vilket plats jag tyckte de skulle komma på och vilken plats de faktiskt kom på. Alltså var jag sjukt engagerad.
Finalen började. Jag mådde fantastiskt med hela soffan för mig själv, kanelbullar och melodifestivalsmusik. Plötsligt, precis när de svenska telefonrösterna skulle redovisas, stod Nour och Anders alltför stilla alldeles för länge. Minuter gick och inget hände. Uppdaterade intenetsidan och MIN INTERNETFÖRBRUKNING FÖR MÅNADEN VAR SLUT! Panikpanikpanikpanik. Där sitter jag alltså utan internet och kan inte se sista kvarten av det program som jag sett så mycket fram emot. Och här sitter jag nu på universitetsbiblioteket och stillar min internetabstinens för helgen.
