Elin Jansson

I konsertlokalen Debaser, Medis som verkar rymma max 950 personer stod vi ett gäng och väntade på bra musik. Jag och Natalie fick fina platser och stod precis bakom första raden. Jag förvånades över den blandade publiken. Många var i min egen ålder, vissa lite äldre och bredvid oss stod ett gäng män i 35-årsåldern. Ryggen värkte av att stå så länge som vi gjorde.

 

När lokalen äntligen släcktes ned och bakgrundsmusiken fadade hade jag börjat bli trött och lite bitter över hur länge vi skulle behöva vänta. Dessa känslor bytte dock snabbt ut mot total hänförelse så fort Maria öppnade munnen. Hur är det möjligt att kunna sjunga lika bra som på skivan när melodierna är så kluriga och livfulla? Tårarna gick såklart inte att hålla tillbaka, vilket jag anat skulle hända (är väldigt svag för livemusik överhuvudtaget) så jag hade förberett mig med näsdukar nära till hands. Men inte visste jag att tårarna skulle komma så snart. Och inte visste jag att hon skulle öppna med "Good God" som är så skör och ärligt skriven. Glömde bort att andas. Istället fylldes bröstkorgen med alla möjliga känslor i de höga tonerna under "AAAJ AM SORRY, PLEEAASE FORGIVE ME". Lyssna här.

 

Good God följdes av Good and Bad som var mitt personliga önskemål för kvällen. Har alltid haft väldig tur med önskelåtar på konserter för övrigt. Himla glad för den "egenskapen". Och när ens önskelåt kommer så fylls åtminstone jag med ett sådant glädjerus i hela kroppen att få saker kan överträffa det. Fantastiska låtar följdes av fler fantastiska låtar och mellansnack som gick rakt in i hjärtat. Maria pratade mycket om att tycka om sig själv och att själv inse att DU DUGER som du är. Den påminnelsen är nödvändig för en sjuksköterskestudent som snart tar examen ska jag säga er.

 

 

En annan sak som fascinerat mig är mina egna funderingar kring vad männen bredvid oss hade där att göra. Min upplevelse av Maria Menas musik är att den är väldigt känslofylld. Hade de gått fel? Jag skäms såklart efteråt nu när jag sett att männen grät och sjöng med lika mycket som jag. Jag som själv tycker att jag är en relativt fördomsfri människa. Det är ändå en härlig känsla när en kommer på sig själv med föreställningar om hur saker är och sedan ha helt fel. Det blir en lärdom.

 

 

Någon har laddat upp videoklipp från denna underbara kväll. Ljudet är sådär men tycker ändå att det ger en bild av hur bra hon är. Och jag kan minnas tillbaka hur det var att stå där framför henne.