Mycket mera kärlek du missat i rädsla för svek
I torsdags såg jag Patrik Isaksson uppträda på en tjejkväll i ett närliggande köpcentrum. Himla duktig musiker, det där. Tänk att han skriver alla texter själv. Han sjunger och spelar bra. Hans mellansnack var underbara. Jag önskar att jag hade filmat dem. Patrik Isaksson har mycket erfarenhet. Han är en legend i Sverige.
Men tänk vad jobbigt att vara Patrik Isaksson. Det är säkert trevligt också men ändå himla tröttsamt tror jag. Han är sådär känd att alla vet vem han är. Alla har hört hans största hits. Ändå är det inte många som hört låtarna från hans nya album till exempel. Detta betyder att han måste spela sina största hits på varenda liten spelning han har. Jag skulle blivit jättebesviken om han inte spelade Hos dig är jag underbar, exempelvis. Därför måste den spelas varje gång.
Såhär såg hans setlist ut i torsdags (tror jag):
- Ruta 1
- Du får göra som du vill
- Mitt Stockholm
- Innan klockan slår
- 1985
- Hos dig är jag underbar
Fem av sex låtar är klassiker. Han kunde bara spela en låt från sin nya skiva. Resten måste nästan spelas varenda gång han har spelning eftersom det är publikens önskningar. Tänk hur många gånger han spelat dessa. Ojojoj. Det är verkligen en konst att kunna behålla glöden och spänningen i en låt efter att ha spelat den 382359283 gånger. 
