Vi är så dåliga på att inte älska varandra

I lördags alarmade mobilen klockan sju. Jag gick upp åtta och stressade som fan, men jag hann. Väldigt bra hann jag tillochmed. Vilken racerfart man kan få ibland asså! Jag och Magdalena åkte tunnelbana strax efter nio, på väg mot Kungliga Musikhögskolan. Där skulle det övas Carmina Burana. Vi övade från 10-14. Vi fick träffa den riktiga dirigenten och lite regissörer m.m. Det var trevligt. Jag glömde att ta med mig något att äta så jag och Magda sprang desperat runt efter i Pressbyrå eller liknande. Vi hittade ett litet fik och jag köpte två bananer.

När jag kom hem skulle hela familjen precis åka iväg. Mamma och pappa skulle på kryssning och syster skulle hem till hennes pojke. Jag hoppade in i duschen. Precis när jag var klar kom ut blev det strömavbrott! Perfekt tajming! Jag blev skiträdd. Jag tänkte att jag var med i en skräckfilm och snart skulle något läskigt komma och döda mig långsamt. DET VAR JÄTTELÄSKIGT! Det var helt mörkt, jag hade bråttom och var inte ett dugg klar. Jag är iallafall glad att jag hann duscha klart. Det är ju många som blir dödade i duschen (i skräckfilmer) så jag hade säkert fått panik och typ brutit ihop. HAHA :(

Jag packade, klädde på mig, fixade håret och sminkade mig i ljuset från en enda liten ficklampa. FAIL! Det gick bra iallafall. Jag var bara väldigt rädd. Det var en lättnad att gå ut ur huset. Jag gick till bussen och begav mig till Marie. Marie fyllde ju 17 år i onsdags. Det var dags att fira. Eftersom Marie älskar att pyssla hade jag köpt presentkort på Panduro. Lite fantasilöst men jag tycker att det är skitsvårt att köpa presenter. Jag slängde med Pandurokatalogen också. Vi gjorde tacos, sjöng singstar och tryckte i oss allt sött vi kunde hitta. Vi såg även All boys love Mandy LaneSystrar i jeans - andra sommaren och V for Vendetta under kvällen, natten och dagen. Vi spelade även massa Buzz! Jag sög. När bara jag, Emelie och Marie var kvar dagen efter så spelade vi Buzz jättelänge. Marie vann alltid med typ dubbelt så många poäng som jag och Emelie hade. Det var vi som fick tävla om andra platsen.

Maries mamma trippade in genom dörren runt klockan fyra och stekte pannkakor istället för att kommentera röran vi åstadkommit. Det var lycka! Min buss hem gick 18:22 från Marie. Jag hoppades på att inte möta något jag kände. Jag såg ut som en lotis på hemresan. Underbart! Som tur var så mötte jag ingen. När jag kom hem var ingen hemma. Jag började tänka på mina rädslor förgående dag men nu funkade alla lampor. Syster hade ställt fram lite choklad. Sådan där riktigt god snäckchoklad. Jag tog en dusch och sedan tittade jag på tv med chokladen och en kopp te. Det var toppen. Nu har jag pluggat text till låtarna vi ska sjunga den 16e november i skolan. Då har vi nämligen en föreställning för allmänheten. Skoj! På onsdag ska vi bara träna på låtarna hela dagen lång. En toppendag med andra ord! =D Jag längtar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0