Elin Jansson

Jag älskar den här bilden på dig. Det är en utav de vackraste. Du sitter på mitt fårskinn. Du gillade att sitta där. När jag såg på film i mitt rum och hade dig i mitt knä och du sprang för mycket kunde jag sätta dig på fårskinnet. Jag hade liksom ändå kontroll över dig eftersom du satt bredvid. Hela dagen idag har jag tänkt på dig. När jag vaknade och gick förbi stället där buren stod tänkte jag "Var är Tusse?". När jag åt frukost och ett äpple tänkte jag att jag skulle lägga äppelskruttet i din matskål, så att du kunde gnaga lite. Jag letade tillochmed efter buren en snabbis. I skolan när min polare pratade om äckliga råttor som hon hade mördat tänkte jag att ingen ska få göra något mot dig. När jag var på väg hem från skolan tänkte jag att jag skulle gå in i djuraffären och köpa något gott till dig. När jag kom hem och pappa spelade hög musik tänkte jag "Hoppas att pappa har ställt undan buren, så att Tusse inte blir hörselskadad". Det tog dock aldrig lång tid för mig att förstå att du inte lever längre, men det är så hemskt att tänka att du faktiskt är död. Det är så jobbigt att inse det hela tiden. Det är hemskt!

Jag kommer ihåg när jag köpte dig. Vi sökte av en slump på blocket och så såg jag en bild på dig. Det kändes rätt på en gång. Vi ringde och hämtade dig strax efter men först fick vi snabbt åka och köpa en bur and stuff. Som jag hade längtat. Jag hade skrivit en bok om hamstrar med källa från hamsterböcker jag lånat på bilblioteket. Det var därför jag fick dig. För att jag hade varit så engagerad. Så lycklig jag var. Jag grät då också. Jag har gråtit många tårar för din skull. Jag har en känsla av att det kommer att bli fler också.

Jag kommer ihåg när du bet pappa i fingret! HAHA! Oj, vad jag skrattade. Det var så klockrent. Jag kommer ihåg när du var ute i gräs för första gången. Visst var det lite läskigt? Jaa, du såg vett skrämd  ut ett tag. Sedan insåg du att du kunde äta världen runt dig. Då blev du så nöjd. När du sedan lyckades ta dig till asfalten blev det full rulle på dig. Tur att jag lyckades fånga dig igen.

Jag kommer ihåg när du hamnade inuti soffan. Vår soffa i vardagsrummet har nämligen hål rakt in under, där man sitter, mellan sittdynan och rygg stödet. Det visste inte jag först så jag lät dig krypa runt i soffan lite som du ville. Vips så var du borta. Då hade glidit in i soffan. Vi fick inte upp dig. Vi såg din inte. Vi bara hörde dig där inne. Det slutade med att vi fick skära bort en bit av botten av soffan XD Vilken dramatik.

Jag kommer ju ihåg många saker. Många fler än vad jag nämner men känns inte som om jag måste nämna fler. Jag menar, du var ju med liksom XD Då kommer kanske också ihåg.. eller jaja. Det var något nytt för mig att få en hamster. Jag fick verkligen ta ansvar. Ett så litet djurs överlevnad hängde på mig. Du är så jävla fin! Det var bra för mig det här. Alltså att ha en hamster. Jag älskar dig verkligen. Du är så jävla fin! Så jävla perfekt. Tänk vad en blocketannons kan ge en människa. Så mycket kärlek. Så mycket ansvar. Så mycket kul, men också så mycket sorg.