Körkort på riktigt

Idag är det två år sedan jag tog körkort. TVÅ ÅR! Detta innebär alltså att min prövotid går ut om några timmar (eller så har den redan gjort det?). Känns fantastiskt! Inte för att det kommer göra någon större skillnad. Tänker ändå inte köra för fort eller göra andra avsiktliga olagligheter. Är mest så stolt över att jag faktiskt klarade det.
 
Minns körkortstagandet som om det var igår. Var väldigt skeptisk i början av körkortstiden och helt övertygad om att jag skulle åka fast varje gång jag såg en eventuell polisbil. "Vem tror du att du är? KÖRKORT!? HAhahahaAHAhaa" skulle poliserna skrattat åt mig, och så skulle jag skamset fått ringa hem och berätta att jag missuppfattat hela körprovet och egentligen inte fått körkort. Minns mina funderingar över bilkörning. HUR KAN JAG SÄTTA MIG I EN BIL OCH KÖRA!? DET ÄR JU LIVSFARLIGT! tänkte jag mellan mina bilturer, fast det hann jag glömma bort när jag tog plats i förarsätet.
 
Jag älskade och älskar att köra bil. Det är en härlig känsla och en frihet. Speciellt älskar jag att ha bilen för mig själv och flyga fram över vägarna, lyssna på hög musik och sjunga med utan att någon annan har en aning om detta.
 
Här står en nybliven körkortstagare och ser lite halvskeptisk och livrädd ut

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0