Min kortaste novell

Han såg på henne. Hon såg på honom. Det var som om hon såg rakt in i honom. Hon kände hans hjärta. Han bara måste känna samma sak. Det gick väl inte att undgå? I vanliga fall var hon så blyg men det kändes så självklart att bara gå fram. Hon såg hur han log mot henne när hon närmade sig. Det verkligen strålade om honom.
     Hon kände sig som kvinnan på catwalken. Som att alla runt omkring tittade på henne där hon gick. Det var hon som var i centrum. Hon vickade på höfterna och svängde med sitt svarta långa hår. Hon stannade en halvmeter framför honom.
     Vad skulle hon göra nu? Vad skulle hon säga? Vilken idiot hon var som hade gått fram. Det här var ju bara pinsamt. Hon tittade ner på sina skor. Sina klackskor som inte tålde vatten. Hennes självsäkerhet var som bortblåst. Hon visste inte vad hon skulle göra. Precis när hon tänkte vända och gå snuddade hans hand försiktigt vid hennes. Hon tittade upp på honom igen. Deras blickar möttes. Åter fanns den glöd och det lyckoruset som tidigare uppfattats i atmosfären.
     Han var inte speciellt snygg, utan mer söt. Håret var sexigt rufsigt och hans ögon var helt underbart perfekt blå. Hon skulle ha kunnat se in i dem i evigheter men det var hans leende hon föll för. Hans vita och raka tänder, den söta och charmiga smilgropen i höger kind och de perfekta läpparna som hon bara ville kyssa. Nu. På en gång. Han böjde sig mot henne. Hon slöt ögonen.
     Sedan spydde han på hennes klackskor som inte tålde vatten.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0