Elin Jansson

Nu ska jag berätta något väldigt chockerande. Jag bloggar inte längre. Jasså, ni hade märkt det? Jasså inte? Det spelar ingen roll hur många som märkt. Jag tänker bara förklara hur det är just nu. Hela tiden i på dagarna tänker jag "Åååh! Det där ska jag skriva i min blogg!" När jag sedan ska skriva kommer jag sällan ihåg var jag skulle skriva om. Det är också så att när jag väl sitter vid datorn redo för ett blogginlägg så känner jag bara att jag inte orkar faktiskt. Jag tror att jag vill skaffa en bloggdesign. Det är det som saknas. Jag ska fixa en men hjälp av Josephine. Då kanske bloggandet inte känns så hopplöst längre. Jag vill ju blogga. Det är kul men ändå jobbigt. Jaja...

Idag har jag sjungit. Vi hade en minimotownkonsert i Knivsta. Knivsta ligger i närheten av Arlanda ifall det kändes värt att veta det. Om inte fick ni veta det ändå. Jag vaknde med en röst som en kraxande kråka. Täntke att det skulle bli bättre under dagen. Det blev det. Konserten gick hyfsat men ibland gjorde det lite ont. Jag var sjukt hes efteråt bara. När jag kom hem blev det ännu värre och snor började forsa på riktigt ur min näsa. Jag tror att jag har feber också. Stackars stackars mig! Jag blir aldrig sjuk! Bara när jag ska göra något viktigt. Senast jag var sjuk hade vi en konsert med kören med afrikatema typ och dagen efter en konsert med skolan, då jag sjöng ett minisolo. Hehe (ett ironiskt hehe). Nu hade vi ju konserten. På måndag är det ensemble och jag måste hinna lära mig två låtar + improvasationsdel. Till på tisdag ska jag öva på två låtar och lära + öva på tre låtar till. SKIT! Förresten trodde jag att alla sjuktider för alla var över. Självklart tar Elins immunförsvar semester då. På en helg också. Orättvist!

Konserten gick för övrigt bra. Jag hade energi fast jag kände näsan rinna, huvudet värka och det var sjukt varmt från alla strålkastare. Det var kul! Alla är så duktiga! Jag längtar till riktiga musikalen i september. Det ska bli riktigt skoj! Riktigt riktigt skoj tillochmed! Hoppas bara att jag inte är sjuk....

Min kamera försvann förresten! Jag var helt säker på att jag lade ned den i väskan efter vackra svävande spökbilder på Magda och före konserten. Nu är jag inte säker längre eftersom den inte ligger i väskan. Ingen kan ha tagit den eftersom rummet hela tiden var bevakat.. tror jag. Inga pengar är borta iallafall! Tänk om jag glömt kameran IGEN! Jag glömde den när vi hade vår julkonsert. Kanske min kamera vill tappas bort när det är Steenskonserter. Inte okej. Jag är lite sur på kameran faktiskt. Eller på mig själv förresten. Hur kan jag vara så dum? Min körledare måste ju tro att jag är knäpp om jag frågar om hon hittat en kamera IGEN. Älskade älskade kamera! Jag hade ju så klockrena bilder på dig! Jag vill kunna ta fler klockrena bilder! Nu! Nu när jag sitter med papperstussar i båda näsborrarna för att slippa snyta mig hela hela hela tiden. Jag borde sova nu. Sömn är typ det bästa läkemedlet har jag hört. Jag vill inte vara sjuk. Villintevillintevillinte