Every day is exactly the same. Theres is no love here, and there is no pain.
Jag börjar bli trött på detta nu. Därför försöker jag låta bli att tänka på hur det är. Ska verkligen försöka låta tiden bara gå utan att tänka för mycket på den för det här är verkligen deprimerande, och helt i onödan....
Ingen speciellt har hänt idag (heller). Det enda intressanta är väl att vi nu har intagningsprov för alla söta små nior i vårat kära gymnasium för scenkonst. Idag var det teaterelever där. Imorgon kommer teater och musikelever. Eftersom jag är den coolaste eleven i hela ettan (...) så bad lärare mig att ta hand om de små och nervösa niorna som söker till musik imorgon. Det ska bli roligt men jag har en tendens att vara blyg ibland när jag pratar med nya människor. Jag vet heller inte när jag kommer att vara det och inte. Ibland är jag framåt och ibland... bakåt XD Idag när vi pratade med teatereleverna gick det bra. Pratade inte så länge eftersom jag skulle hem men jag kände på mig att det skulle ha gått bra. Då var vi förresten flera. Om jag är själv så kan det bli annorlunda. Förresten är det liksom på ett sätt så att teaterelever är VÄLDIGT sociala av sig. Det är inte alla musikare. Det är bara så. Jag hoppas iallafall att jag kan "ta mitt ansvar" och ta hand om söta nior medans resten av klassen har lektion (A)
Inget annat speciellt händer.. fast alla omklädningsrum på idrotten var låsta så några bytte om i gympasalen. Det var intressant. HAHA! Vi spelade basket om någon vill veta. Jag var den enda tjejen som kunde delta. Det gick bra ändå.. ibland. Nu har jag också bytt pianogrupp. Jag är för bra för gruppen jag var i.. på riktigt. Jag vet faktiskt vad halvnoter är. Hur kan man inte fatta logiken? Och sedan tro att man fattar när man absolut inte gör det? Jag förstår mig inte på vissa ibland. Hur svårt att det att förstå att man själv inte fattar? Kan man inte erkänna det för sig själv? Man blir ju orolig ibland.
Intressantare än såhär blir det inte....
Ingen speciellt har hänt idag (heller). Det enda intressanta är väl att vi nu har intagningsprov för alla söta små nior i vårat kära gymnasium för scenkonst. Idag var det teaterelever där. Imorgon kommer teater och musikelever. Eftersom jag är den coolaste eleven i hela ettan (...) så bad lärare mig att ta hand om de små och nervösa niorna som söker till musik imorgon. Det ska bli roligt men jag har en tendens att vara blyg ibland när jag pratar med nya människor. Jag vet heller inte när jag kommer att vara det och inte. Ibland är jag framåt och ibland... bakåt XD Idag när vi pratade med teatereleverna gick det bra. Pratade inte så länge eftersom jag skulle hem men jag kände på mig att det skulle ha gått bra. Då var vi förresten flera. Om jag är själv så kan det bli annorlunda. Förresten är det liksom på ett sätt så att teaterelever är VÄLDIGT sociala av sig. Det är inte alla musikare. Det är bara så. Jag hoppas iallafall att jag kan "ta mitt ansvar" och ta hand om söta nior medans resten av klassen har lektion (A)
Inget annat speciellt händer.. fast alla omklädningsrum på idrotten var låsta så några bytte om i gympasalen. Det var intressant. HAHA! Vi spelade basket om någon vill veta. Jag var den enda tjejen som kunde delta. Det gick bra ändå.. ibland. Nu har jag också bytt pianogrupp. Jag är för bra för gruppen jag var i.. på riktigt. Jag vet faktiskt vad halvnoter är. Hur kan man inte fatta logiken? Och sedan tro att man fattar när man absolut inte gör det? Jag förstår mig inte på vissa ibland. Hur svårt att det att förstå att man själv inte fattar? Kan man inte erkänna det för sig själv? Man blir ju orolig ibland.
Intressantare än såhär blir det inte....
Kommentarer
Trackback
