All around the world - ES1M/A och lite T
Vi hade vår föreställning idag! AWESOME! Vi var fett bra. Det kändes bra. Kanske inte lika bra som förra gången men ändå bra. Jag var fortfarande hes som en kanin men jag hade mina ljusa stunder. Det var inte så mycket krångel när jag hade mitt tvåraderssolo, på någon av föreställningarna. Jag vågade dock inte ta i så mycket men aja. Det dög :D NU BEHÖVER JAG ICKE SPARA PÅ MIN RÖST LÄNGRE! Det känns så befriande. Jag kan sjunga när jag vill! även om rösten inte är "läkt". Det är svårt att vara tyst när favoritlåten går på radion. Nu behöver jag inte vara tyst längrehehhehhheh :D eller egentligen, men jag har ingen stor föreställning framför mig förrän i maj! EHEHEH! ehehehehe jag älskar att skriva så eheheheheehhe HEEHEHeheheEHEeheH :D Jag var med i första numret. Jag satt redan på scenen när publiken kom in. Lite läskigt men vi lugnade varandra, vi som satt där.. diskret såklart. Tyst pepptalk, hålla hand, klappar i ryggen etc.
Vi sjöng låten, som var så lätt en låt på ett okänt språk kan bli. Tråkig låt bestående av tre toner. Man kan inte göra något med den. Fyra korta rader text som man sjunger åtta gånger om och om igen, med två gitarrsolon emellan hälften. Lite klappar och lite rytmiska rörelser. Det är inte sången som är det viktiga i låten. Det är alla instrument. Från början skulle jag ha spelat guiro/gurka men jag var antagligen för dålig HAHA :( Iallafall skulle jag varit med och körat på låt två också men jag behövde byta om till nummer tre. Nummer tre var en klappgrej som jag inte kan förklara. Iallafall så klappar man i händer, på knän och stampar m.m. i en rythm. Vi var bara fem pers, fast vi från början skulle ha varit typ tio. Tre tjejer (jag var en av dem) på ena sidan och två killar på andra. På första föreställningen kom inte en av killarna. Han glömde bort så Eddie fick köra sin klapp helt själv, stackarn.. HAHA! Det gick iallafall bra. Jag log inte en enda gång och behöll min COOLA ATTITYD, vilket jag haft stora problem med förut ehheheheheh...
Sedan hade jag ett stort uppehåll. Typ en timme utan att göra någonting. Jag var precis i början och precis i slutet. Seg mitten måste jag säga.. Jag var ju så nervös inför mitt lilla korta solo. Att få sitta och vänta gjorde inte saken bättre. Vi var fyra girls som sjöng ett litet medley på portugisiska. Iallafall så gick det bra som sagt. Tempot höll ganska bra. Ingen sjöng fel. Sedan var det slut och alla kom in på scenen till en samba låt. Vi stod kvar och höll i micarna. Vi fick en ros var allihopa på scen. Vi gjorde vågen när vi bugade ehehehehe. Det var föreställningarna det. På första föreställningen var publiken fett pepp. Det var ju resten av skolan som tittade. De brukar jubla :D på andra föreställningen var alla tråkiga. Tråkiga föräldrar och syskon D: kanske för att man jämför med skolis, som kanske jublar för mycket. Eller neej, det är bara bra. Skolan vet ju hur det känns att på scenen. Man känner deras stöd :D
Jag kom till skolan klockan nio och vi repeterade hela dagen. Runt klockan tolv kändes det bara som att allt skulle bli kaos. Det blev det ju inte allafall. Vi fick pastasallad till middag. Det var gott faktiskt. Brukar inte käka pastasallad. Vilken diskution det kan bli om vad som är vegitariskt och inte. HAHA. Det var sjukt många att förklara för kan man lugnt säga. För övrigt så har Jessie "fobi mot scenskräck.." rätt citerat. Eh... Intressant sagt. Efter föreställningen så bar jag och syster upp lite saker tillbaka, för det skulle man göra. Det var jobbigt att bära fetaste förstärkaren men vad gör man inte för musiken (A) Vet inte vad jag ska skriva mer, så jag lägger in de få bilder som jag tog.
Tha stage
Coola micbilder
Vår publik på övningarna Chirstoffers gitarrfodral och mask och Jessies jacka
Rebecka och Alex
