Jag följer inte strömmen
Igår när vi åkte hem ifrån stan fick jag en ny upplevelse. Klockan var mellan halv två och halv tre på natten då. En lördagsnatt i Stockholm stad alltså. Fy! Överallt låg det spyor. Det var piss på husväggar. Det sprang runt fulla människor utan kontroll över någonting. Det var så äckligt! Jag var så äcklad och rädd hela tiden. Helt sjukt! Jag kan inte förstå hur människor kan stå ut i den där miljön! Jag är fortfarande chockad! Det vad många som satt och grät. En flicka satt i sina egna spyor och grät i sitt knä i trappan ned till tunnelbanan. Hon hade en kompis hos sig som tur var, men vad är poängen!? Jag förstår inte. Visserligen är det säkert så att jag bara såg den dåliga sidan av att springa runt full på en lördagsnatt i Stockholm. Jag tror inte att människor gör det om och om igen ifall det inte är något väldigt speciellt med att vara full. Något speciellt som är värt att spy och ha baksmälla.. men jag förstår inte hur det kan vara värt det. Kanske att jag måste uppleva det för att förstå.. men nej tack. Jag vill inte. Inte en chans.
Det finns de som bara dricker lite för att på något sätt få roligare tror jag. Det kan jag isåfall förstå. Om det nu är så "underbart" att känna alkoholen i kroppen så okej... men att dricka så mycket att man inte kan gå till exempel. Vad är poängen!? Att dricka så mycket att man får minneslyckor!? Att dricka så mycket att man inte kan kontrollera sig själv!? Att dricka så mycket att man spyr eller deckar!? Aldrig. Aldrig. Aldrig. Det kommer jag aldrig att förstå. Om jag måste ta reda på det genom att testa går jag hellre och undrar hela livet.
Jag har fattat det som att man måste hitta sin gräns. Ta reda på hur mycket man tål. Man får minnesluckor en gång för att hitta gränsen men när man har sett den. Då testar man väl inte gränsen igen? Eller? Jag vet folk som gör det. Folk som testar sin gräns varje helg. De människorna kan ju inte må bra, eller hur!? Det är så jävla sjukt! Hur kan det vara kul inte komma ihåg något, eller att vara är helt borta!?
Jag är så jävla glad att du inte bor i Stockholm, älskling. Var försiktig... lova mig det.
Det finns de som bara dricker lite för att på något sätt få roligare tror jag. Det kan jag isåfall förstå. Om det nu är så "underbart" att känna alkoholen i kroppen så okej... men att dricka så mycket att man inte kan gå till exempel. Vad är poängen!? Att dricka så mycket att man får minneslyckor!? Att dricka så mycket att man inte kan kontrollera sig själv!? Att dricka så mycket att man spyr eller deckar!? Aldrig. Aldrig. Aldrig. Det kommer jag aldrig att förstå. Om jag måste ta reda på det genom att testa går jag hellre och undrar hela livet.
Jag har fattat det som att man måste hitta sin gräns. Ta reda på hur mycket man tål. Man får minnesluckor en gång för att hitta gränsen men när man har sett den. Då testar man väl inte gränsen igen? Eller? Jag vet folk som gör det. Folk som testar sin gräns varje helg. De människorna kan ju inte må bra, eller hur!? Det är så jävla sjukt! Hur kan det vara kul inte komma ihåg något, eller att vara är helt borta!?
Jag är så jävla glad att du inte bor i Stockholm, älskling. Var försiktig... lova mig det.
Trackback
